Aftonbladet – 4 juni 1872, sida 3

NIONDE KAPITLET. Det öfvergifna Chelton Marsh. Septemberaftonens skymning höll just på att öfvergå i nattens skuggor på sandreflarne vid Chelton Marsh. Solen hade gått ned, men månen ännu ej trädt fram, och det hela andades en stilla, ödmjuk förbidan. Det var ebb och det hvita sandbältet var som bredast; små halfklädda barn plaskade ännu i det smala vattnet, som smekande sqvalpade kring deras späda, nakna fötter; mö drarnes gälla röster, som ideligen ropade dem till -sängs, gingo dem ohörda förbi och åtlyddes-af många, ej förr än mera kraftiga befallningar blifvit utdelade. Fiskrarne satte ut sina båtar, för att lägga ut nattrefvarne och sänka eller taga upp krabbkorgarne; somliga rustade sig att tillbringa natten ute, påsatte sina grofva kläder och stöflor, samt stufvade in den torftiga provianten i något hörn af båten. I den öppna dörren till John Reads stuga, satt hans blinda mor och stickade, Ingen,