En nordslesvigsk adress. TI tidningen Dannevirke meddelas fullständigt en adress, som af 398 nordslesvigske valmän har blifvit genom Hans Kryger inlemnad till den prenssiska landtdagens andra kammare. Med den värme och kraft, som man är van att finna i alla uttalanden från Nordslesvig, påminna undertecknarne landtdagen om Preussens fördragsenliga förpligtelse att låta nordslesvigarne fritt välja sin statsrättsliga ställning, och efter att ha erinrat om, huru nordslesvigarne oupphörligt genom valen ha ådagalagt sin önskan, samt fäst uppmärksamheten på, att i strid mot författninsen nya val ickeblifvit utskrifna, efter et Ahlmann och Kryger senast yäersde mottaga et på dem fallna valet så att således förattningen för närvarande är lagd å sido i Novaslesvig, möjligen derför att regeringen anser sig tillräckligt upplyst om befolkningens vilja, slutar adressen sålunda: Höga landtdag! Då ordet för ögonblicket är beröfvadt våra representanter, är det vår, valmännens, pligt att vända oss omedelbart till den höga kammaren. Denna pligt uppfylla vi härmed. Vi försäkra uttryckligen, att vi icke hysa något tvifvel, att det icke omsider skall lyckas oss att förmå eliten af den kongl. preussiska intelligensen att bekänna rätten och respektera fördragen. Har också den höga kammaren hittills af skäl, som det icke tillkommer oss att utforska, förhållit sig afvärjande, så finns det dock ingen orsak att antaga, att den preussiska statsborgarens berömda visdom för alltid skulle ha upphört att lyssna till det politiska förnuftets simplaste reglor. Den motgång, vi hittills ha rönt, tillskrifva vi uteslutande den omständigheten, att de manifestationer, man har föranstaltat, förut icke ha blifvit betraktade såsom otvifvelaktiga och fortfarande. Men nu kan svårligen något tvifvel hysas om vårt sinnelags oföränderlighet, aldra minst af ettfolks lagstiftare, hvars bildning väcker verldens förvåning och förundran, ett folk, hvars undervisning är föremål för oaflåtlig omsorg, och som i sina skolor otvifvelaktigt göres förtroligt med grumdvalen för allt hvad menniskan bör kunna och veta — icke minst med samvetets kraf. Vår petition till den höga landtdagens andra kammare har sitt upphof i vår förtröstan, att den allmänna bildningens och humanitetens välsignelser slutligen också skola göra sig gällande vid bedömandet af Nordslesvigs sak. Undertecknade, valmän för Nordslesvig, homställa hos den höga kammaren, om den 1 sin egenskap at författningens väktare kan se sig föranlåten att undersöka, huruvida den ståndpunkt, hvarpå valsaken i Nordslesvig för närvarande befinner sig, öfverensstämmer med de författningsenliga föreskrifterna om utskrifning af nya val Men i hufva