Aftonbladet – 3 juni 1872, sida 3

Plnen bli tairikare, men sin största mycken het uppnå de först i det derunder liggande. genom ringare halt af aska något mörkare lagret, hvars mäktighet vanligen belöper sig till 2 fot, Derunder träffas ett omkring 1 fot mäktigt lager af grus och sand, hvil ket åter hvilar på hvarfvig mergel. Sällskapets ledamöter utplockade ur der uppkastade gropen åtskilliga fynd af sönder rostade jernstycken, ben af boskapskreatur. deribland flera klufna, samt af fåglar och fiskar. Flere andra från föregående år qvarvarande gropar besöktes derpå och beskåda des med gemensamt intresse, under det att dr Stolpe med största beredvillighet med delade alla äskade upplysningar. Omkring kl. 8 begaf man sig från svarta jorden till den straxt söder om densamma belägna borgen, Denna utgöres af ettfrån sjösidan svåråtkomligt berg, som åt land: sidan är skyddadt af en väldig ringmur. genombruten af tre öppningar. På en hög punkt. å denna borg finnes Ansgarius-monu mentet, ett stort granitkors, upprest 1834. Man hade härifrån en den herrligaste ut sigt öfver hela Björkön samt omgifvande fjärdar, öar och holmar. På en grön plan inom ringmuren voro bord dukade med en ståtlig supganrättning. som sällskapet lät sig väl smaka. Då bor den sedermera blifvit afröjda, framsattes bålar, och sällskapets sekreterare dr Wieselgren föreslog nu en skål för fädrens minne, hedradt genom efterkommandes idrotter. omedelbart hvarefter dr Sander stunden till ära framsade några af honom nyss förut å ett påpper tecknade verser, som vi här nedan meddela; Några framstående sångare uppstämde derefter sången Herrliga land, hvilken, liksom flere andra under aftonens lopp afsjungna, mäktigt talade till känslan, der man i den sköna sommaraftonen stod i den högt belägna Birkaborgen ech skådade ut öfver den lugna, af den nedgående solen belysta Mälaren, Professor Key höll derpå ett mycket anslående tal, hvari han erinrade om den i civilisatoriskt hänseende mäktigt gripande förändring, som föranledts genom Ansgarii ankomst till Norden, han må nu hafva landstigit-på-Björkö eller. annorstädes. Nu sjöngs Du gamla, du friska, du fjellhöga nord, hvarefter doktor Sohlman på de i utfärden deltagande medlemmarnes af Svenska Förnminnesföreningens styrelse vägnar föreslog en skäl för tillställarne af festen, och särskildt vände sig till doktor Stolpe med en tacksägelse för hvåd han redan gjort i och för kännedomen om denna märkvärdiga ö och med lyckönskan i afseende på de fort satta forskningar härstädes, för hvilka han just i dessa dagar erhållit statsanslag: Efter denna skål afsjöngs af hr Willman Jag bor i bergets salars med en mäkalös effekt. Doktor Wieselgren föreslog nu en skål för närvarande främlingar, hvarpå borgmästaren Stolpe från Norrköping, fader till doktor Stolpe, i ett humoristiskt tal tackade, hvarjemte han utbragte en skål för professor Nordenskiöld, som snart skall änträda sin nya polarfärd, hvarpå denne i sitt svar inbjöd de församlade, att om något mera än ett år sammanträffa på Hötel Phoenix och höra hans redogörelse för sin färd. Sedan professor Nordenskiöld derefter föreslagit en skål för närvarande gäster från brödralänlerna, danske zoologen döktor J.. Collin samt norrmännen kammarherre Gran och historiemålaren Hansen, tågade man kl.half 10 på qvällen i den gladaste sinnesstämning och under afsjungande af en marsch ned till ingbåten, hvarpå återfärden straxt anträdles. Sedan ångbåten lagt ut från bryggan, helsade Björköboerna, hvilka -— troligen nangrannt — samlat sig vid landningsstället, le hemfarande iduneserna med dånande hurrarop, hvilka lifligt besvarades från ångvåten. Hemfärden försenades. något af en våkommen mycket stark tjocka, som nödsade ångbåtens befälhafvare att låta sitt artyg endast helt sakta skrida framåt. Den ungenäma färden, hvilken säkerligen icke kall på länge förgätas af någon bland delagarne i densamma, varade härigenom blott å mycket längre. BSinnesstämningen var len mest lifvade, och endast få sökte hvila inder däck; de flesta föredrogo att under ifliga samspåk, afbrutet af ett och annat ångföredrag, tillbringa tiden på däck ända ill framkomsten till Riddarholmen, dit ångåten anlände kl. half 1 på söndagsmorgoen, hvarefter sällskapets medlemmar ät kildes efter denna i allo lyckade utflygt. På Björkön i Mälaren. DEN 1 JUNI 1872 Hvem täljer de sagor många Bland Mälarens öar och sund? Hvem mäktar de bilder fångaj -Som hägra i denna stund?7 3 Kanhända att här med korset i hand ANN satte sin fot på land? anhända det fordna Birka Har blomstrat på denna strand? Förvisso sofver i mullen En fornyerld i denna trakt, Der grönskande iättekullen I sekler har stått på vakt. Hon ligger så djupt nedbäddad här, Den gamla odling till täcke bär En annan — men fädernejorden Densamma som fördom är. Af manliga fria fäder Vi fingo dess rika arf, Och hoppet för minnet qväder . Om kommande tidehvarf. Mang fogel i skog! — du kommer ihåg Mång vacker visa — och säg om du såg En vänare strand än demia, Som speglas i-Mälarvåg. Det har vårats på nytt i Norden, En frösådd -knoppas så skönt; j Och jorden, den svarta jorden, Har åter sig klädt i grönt. , Se, bonden blickar förnöjd och glad, När efter de Hjufliga Maj-regns bad Den värmande solen kåästar Sitt guldstoft på blom och blad. Ossol, som föryngrar naturen, Du stråle af himmelens ljus, Må anden af vingar buren Igenomströfva ditt hus! 1 ss, att Idun må