Aftonbladet – 1 juni 1872, sida 3

delen afhandlar gymnastiken hos forntidens folk, dervid naturligen greker och romare lvid sig fästa största uppmärksamheten. Arbetet är väl utstyrdt och den utkomna delen försedd med 42 i texten intryckta figurer. Af samme förf. har utkommit första häftet af Gymnastiska notiser, innehållande redogörelser för dels ett par danska gymnastikinstituts, dels härvarande gymnastiska centralinstitutets verksamhet under vissa år. — Af smärre skrifter, föranledda och prisbelönta af patriotiska sällskapet har 7:de häftet utkommit innehållande en beskrifning öfver De allmännaste af Sveriges bergoch jordarter af Edvard Erdmann. Ämnad ej för den i geologien eller hithörande delar af naturvetenskaperna förtrogne, utan för den stora allmänheten, särdeles den jordbrukande, bör denna lilla bok, enkel, kort och lättfattig, som hon synes vara, på ett lyckligt sätt fylla sitt ändamål, Musikpressen. August Söderman. Serviska folksånger af J. ID. RBuneberg, komponerade för en röst vid piano. — Tre visor i folkton, komponerade för mansröster. De planer till ett större tondrama, hvilka enligt hvad ryktet förkunnat länge sysselsatt hr Söderman, hindra honom ej att tid efter annan egna sig åt vår musikaliska lyrik, som har honom att tacka för många bland de ädlaste lifsyttringar af sin ännu fortfarande blomstring. Det var ejlängesedan ett sånghäfte med ord af Björnson vann allmänhetens enhälliga beundran och redan sluter sig härtill en glänsande musikalisk omklädnad af trenne bland Runebergs Serviska folksånger,. Såsom angenämt och tacknämligt påpeka viiförbigående att kompositören begynt mer och mer egna sig åt nordisk diktning och under senare tid öfvergifvit den tyska lyriken, hvilken, enkannerligen Heinrich Heines, väl må erkännas såsom i och för sig lockande och tacksam för tondiktaren, men hvars ständiga behandling med en viss partisk förkärlek, dels ser ut som en fattigdomsattest för nordisk natur och skaldekonst, dels äfven nödgar till konkurrens eller jemförelser med en Schumann, en Fraz m. fl. tyske romanskomponister. De nu i fråga varande tre sångerna kunna emellertid ur musikalisk synpunkt naturligtvis icke förete nordiskt skaplynne, då deras innehåll och nationalitet tvärtom föreskrifvit kompositören att åt deras erotiska stämningar divinatoriskt finna en egendomlig kolorit, en karakteristisk 1okalfärg, om hvilken vi ej kunna säga huruvida den är den veritabla, men hvars blotta tillvaro, lifskraftig och stark som den nu är, förlänar dessa sånger en framstående originalitet, ett särskildt. och synnerligen rikt intresse. Det vissa är att med de sköna svenska orden hopsmälta dessa melodier smidigt och troget till ett helt af stor effekt och om man, ehuru ytterst sällan — exempelvis i mellansatsen af sista sången — varsnar en afsigt, ett sökande, ter sig emellertid det öfriga lika okonstladt och äkta som det är djerft och nytt. Den första sången tyckes oss främst äfven i värde dels genom tjusande melodi, dels genom ackompanjemangets rikedom, de många effektfulla, förträffligt upplösta dissonanserna m. m. — den andra, Du är min egen, utgör egentligen en vexelsång, hvari tvenne karakterer framträda friskt och liffullt så som endast geniet förmår att skapa, Häftet är tillegnadt Oscar Arnoldson. De tre visorna i folkton, en dansk, en norsk och en svensk, hafva redan på åtskilliga konserter offentligen fått göra sig gällande och entusiastiskt hyllats af en talrik publik. Åt hrr qvartettsångare, hvilka mer än andra musici äro ställda i valet mellan att ideligen omsjunga samma kompositioner eller i sin repertoar inrymma en mängd hypersentimentalt och trivialt mtländskt kram, hafva vi svårt att tänka osa någon mera kärkommen gåfva än dessa fri ska, melodisköna visor, bland hvilka särskildt den norska framstår såsom ett märsterstycke af sann, osökt huwr;r, Halfdan Kjerulf. Fyra sänger för en röst med accomparnement af piano. Af den.sture norske tonskaldens efterlemade Arbeten har med ofvanstående titel n:0 9 nyligen lemnat pressen. De djupt ch innerligt poetiska stämningar, som ka,akterisera Kjerulfs sångmö, förneka sig ej heller i dessa visor, bland hvilka den för sta, Syster (med ord af Felicia Hemans nåhända med fördel kunde hafva affattats lå got kortare, men deremot aubaden och seenaden (God morgon och God natt) ovilcorligen väcka beundran genom det varma och rena hos innehållet jemte formens fullindade skönhet. Största uppmärksamhet örtjenar emellertid häftets sista nummer, som i originella och starka drag tecknar ett ripande själslidande. Likasom i samtliga Kjerulfs kompositioner är jemväl här det hela utpregladt af sannt konstnärlig nobless, Od utan armod och sjelfständighet utan är — Mittheilungen aus Justus Perthes Geo,raphiseher Anstalt iiber Wichtige Neo Fr