måtte få ångra det. Ifall ni tillåter, skulle jag gerna vilja se henne straxt. Mr Treherne syntes ej missnöjd med första anblicken af arftagarinnan — hans förväntan hade varit, som han sjelf sade, vexxligheten underlägsen. Män fästa sig vanligen så mycket vid det yttre ;joch Höne i sin enkla svarta sidenklädning med det präktiga håret tillbakastruket och väl upplagdt i nacken presenterade en ingalunda oangenäm företeelse då hon inträdde. När hon skyggt vände sigabort och nekade atg gå fram till morfadern, bad wiss Plimpton honom blott anse det som ex naturlig blyg. het, och mr Treherne förekom all vidare förlägenhet genom att sjelf stiga upp, och närma sig henne. 2 Han hade darrat då han höräe henaes steg utanför dörren, väntande att få se en vision af sin döda hustru eller. dotter, nen Helene liknade ingendera Denna inga. qvinna, som utan ex tår eller den rugaste sinnesrörelse, snarare med ett flin. för för sta gången mötte sin närmaste slägtinge, var icka om dotter-dotter, som nanade fram do mildaste känslor eller de blidaste frrhoppningar; mr Treherne stor någonting frånstötande då han vänligt tog hemnes klumpiga, ännu röda hoad i sin och kysste; hennes blommtyamde kind; det var sem om hon ej tillhörde heaom, ej heller någonsia skalle komma att göra det. Hans frågor huru hon tave sig på Piachheath, i skolan, hvad hon höll på att lära och om hon skwie tycka om att snart besöka Ariscedwyn, framlockade så motsträfviga svan, att han bytte om samtalsämne och försökte utforska huruvida hon längtade. tillbaka till Chelton Marsh. 3 Te IWanka h