fel. Erkännom omöjligheten att för närvarande ,t odtgöra. Arbetom emellertid på att beredal, ättre dagar för våra efterkommande. TLåtom4 oss reformera undervisningsväsendet och armån. Den stora hämnd, vi böra taga, är på oss sjelfva. !1 Den andra skall komma, om vi förtjena det.s Freden är nödvändig för att vinna detta mål. ls Hvad armån angår, skolen I genom antagandetf af den obligatoriska krigstjensten återuppväcka l( hedern, fosterlandskärleken och smaken för militära idrotter. I skolen tredubbla landets effek-! tiva krigsmakt. Genom arbete och täflan i arbete skolen I pånyttföda lydnaden och disciplinen, hvilket I aldrig skolen vinna med reglementen, vore de också af jern. Om edra sjömän s visat så mycken disciplin, kommer det sig deraf att de arbeta från morgon till afton. Genom decen-! tralisationen, allt under det I bibehållen den hög-! sta ledningen och kontrollen, skolen I erhållal1 en arm, som skall mobiliseras gruppvis. Ge-l1 nom en mindre rutinartad uppfostran skolen I visa armen det höga och allvarliga i dess mission. I skolen lära den att böja sig inför här-. skarornas gud. I skolen återföra den till blygsamhet och enkelhet. Och I skolen hafva räddat landet. Församlingen lyssnade till talet med denl största uppmärksamhet och vid dess slutli applåderades talaren på det varmaste af alla ) partier utan undantag. 4 1 Tyska rikets marinbudget förevar vid riksdagssammanträdet den 27 i förra månaden till andra läsningen. I finanslagen ; för år 1873 är anslaget för flottan uppfördt7 till 4,871,110 thaler utom en extra bevill-1 ning af 109,896 thaler. Som bekant är, ll herrska i Tyskland ett temligen allmänt ; missnöje med flottans prestationer under ( förra kriget och misstroende till den årl, 1867 antagna plan, efter hvilken den tyskalsg marinen skall utvidgas under decenniet från i 1867 till 1877. : Finansutskottet hade — kanske till följd af en liknande uppfattning y, — föreslagit upphäfvandet af sjöbataljonen4å och sjöartilleriet samt uttalat den förhoppning att i marinbudgeten för år 1874 måtte framläggas en prospekt öfver de förändringar, som nödvändigt måste göras i den ursprungligen antagna planen, vidare att en fullständig uppgift på de etablissemeter och skepp som skola byggas under de följande fem åren, samt på de penningsummor, som härtill behöfvas, måtte utarbetas, och slut-; ligen att det tilltänkta byggandet af femli pansarskepp måtte uppgifvas. Här är frågali om de två pansarfregatter och tre andral! pansarfartyg, som efter den ursprungliga j planen för flottan skulle byggas före 1877, oberäknadt de sex andra pansarskepp, som redan äro under byggnad (af hvilkf två på engelska skeppsvarf). I det memorandum, sm regeringen låtit åtfölja marinbudgeten, framhålles, att genomförandet af den ursprungliga planen kräfver en ökad utgift af 35e millioner för att utvidga, befästa och armera Kiel och Wilhelmhafen samt uppbringa flottan till den påtänkta styrkan af 16 pansarskepp, 20 korvetter och 8 avisoångare utom en del kanonbåtar och öfningsfariyg. Den tyska flottens aktiva styrka i början af detta år uppgick enligt detta memorindum till 5 pansarskepp samt 9 korvetter och å avisoångare. Innehållet af detta memorandim (som meddelades riksdagens medlemmar i April) jemte de anslag, som begärde för flottan, gaf anledning till en icke ointressant debatt, i hvilken de deputerade Harket, grefve Miinster, Micquel, Schmidt, . Schleilen, Benda och den nye marinministern och chefen för amiralitetet, general Stosch,del-togo. De fleste talarne funno regeringens me-. morandåumi hög grad oklartochoredigt. Grefvel Miinster ansåg, att det hittills varande defen I sivsystemet med spärrning af hamnarne och torpedos var det ömkligaste af alla, helst som de tyska torpedos aldrig ha sprängt annat än tyskt manskap i luften. I hans tanke borde man i Jahdebugten ha en mindre flotta på 12 eller 13 pansarskepp, som gjorde det omöjligt för en fiende att hålla sig länge i Nordsjön eller komma in i Östersjön. Ett utomordentligt anslag af 50 millioner, möjligen af de franska milliarderna, och en årlig budget af 6 millioner skulle icke vara för mycket för Tyskland. Micquel framhöll, att marinplanen af år 1867 till en del blifvit oanvändbar, men beklagade tillika att hos regeringen sjelf rådde så mycken oklarhet i fråga om marinen, att sjöofficerarne hyste det betänkligaste misstroende till dess framtid, Om detta tillstånd skulle fortfara, vore det bäst att hela flottan gick under klubban likasom tyska riksflottan år 1850. I anledning af dessa anmärkningar yttrade marinministern Stosch: Man har förebrått regeringen att bennes memorandum lider af oklarhet. Detta föranleder mig att i regeringens namn svara, att detta memorandum blott och bart är ett utförande af den förlidet år framlagda planen. Jag blef i fjol återkallad från Frankrike för att öfvertaga marinministeriet. Redan i Februari detta år måste detta memorandum utarbetas, för att det i tid skulle kunna föreläggas kammaren. Det ansluter sig nära till de i marinplanen förut uttalade bestämmelserna. Jag hade iske för afsigt att uttala mina egna åsigter i denna sak; dertill saknar jag för öfrigt kunskaper. Jag saknar em ännu, hvadan jag icke positivt kan uttala mi om på hvilket sätt och på hvilka vägar jag vill befordra den tyska krigsmarinens utveckling, Ord Jag kan endast säga, att jag omfattar et förflutna med varm kärlek, att Jag har byggt vidare på denna grundval och att i fråga varande memorandum derföre icke innehåller någonting annat. Min egen åsigt vill jag för öfrigt uttala. Såsom soldat lägger jag hela vigten på landtarmån, och jag tror icke, att det kan vara Tysklands uppgift att leverera stora sjöslag eller att konkurrera i denna riktning med de stora staterna, som ha en stor och utvecklad marin. Jag tror icke att vi någonsin kunna komma att mäta oss med Frankrikes eller Englands flottor, de enda som här kunna komma i hetraktande. Jag tror, att vår uppgiit endast kan vara att försvara våra kuster, så att det omgifvande hafvet bliver. fritt, och detta på sådant sätt, att vi icke blott inskränka oss till torpedos och afspärrning, utan i våra hamnar ha sådana flottiljer till vår disposition, att vi kunna göra utfall och begagna oss af fiendens svagheter. I Nordsjön behöfva vi just sådana skepp som de, hvilka större sjömakter kvunå föra ti våra kuster för att blokera dem. Vi måste ha starka pansarskepp i Nordsjön att göra utfall med pd giundågnde. flätbottnade pansarskepp med groft artillori till kustförsvar. Jag tror tderföre, att den ursprungliga marinplanen, som är anlagd på en s. k. stor bataljflotta, i vissa riktningar måste modifieras, i andra utvidgas. Hvilka pansarskepp vi skola bygga, vet Jag ännu icke — i Ryssland föreligga Vissa nya modeller — men afgörandat at denna fråga bör vara Framtidens så. Fill handelns og, för fortsign hyggandet af korvotter, hvilkas hastighet och godhet motsvara alla rimliga anspråk. Vi ha till och med. haft den tillfredsställelson att en utländsk regering bedt oss om en modell af våra på sista tiden byggda korvetter, som på så utmärkt sätt ha hål it profvet, Visgakna doc ännu ett antal smärre skepp til atb försvara vår kofferdiflotta i de asiquska Farvattnen mot sjöröfvarg. vag ibkommenderar församlingen att. aiitåga marinbudgeten i den form, i hvilken den föreligger, samt att uppskjuta besluten om marinens framtid till nästa år. s Efter marinministern taladg deputeraden Schmidt från Srattin, mot alltiör stora ntiftep för ottan fan betecknade 2at heanta kanalprojektet såsom sh mycket obeer Er om hvien ännu ingenting sl 25, och erinrade om, att utgifterna au Jahdebugtens omskapande till krigshamn ursprungligen beräknats till 1!e2 million thaler, men nu redan uppgå till öfver 30 millioner. — Anslagsfordringarna för Kiel bugten skulle antagligen komma att stiga i samma förhållande, hvilket nästan påminre om priset på de sibyllinska böckerna. Schleiden anmärkte, att han förnt röstat för en stark pansarflotta, men genom den en