Helene. Jag har bedt miss Plimpt skulle få gå ner till er, men det får jag inte. Jag tycker hon är mycket ovänlig.: ÅN, hon skall nog snart tillåta er, sade Grace förmildrande. Jag tycker om somliga af flickorna, men inte alla. Der är en som jag inte kan tåla. Hvar gång jag ser henne säger jag till mig sjelf: Jag hatar dig. Men bur är det möjligt, då ni inte kän ner henne, sade (race, och inte vet om hon är hygglig eller ej. — Det är jag säker på att hon inte ä, svarade Helene. Jag vet att hon skulle skratta åt mig, ifall jag kom ner, hon skrattar jemnt och ser så yr ut, jag kan inte fördra henne. Nu kommer hon just ut genom dörren. Ser hon inte tokig ut? Grace såg dit Helene pekade och hennes ögon vidöppnades af förvåning och harm. Åh, mademoiselle du Broissart, hur kan ni säga någonting sådant! det är min egen syster Elfrida, den är den vackraste och älskvärdaste fickan af dem allesammans. Så elakt af er att få antipati för dem som alårig gjort er något ondt. Jag tycker inte att hon är vacker, sade Helene surmulet. Å Grace blef så häpen öfver detta majestätsbrott, att hon ej var i stånd att svara, Eifrida har aldrig gjort någon förnär, sade hon enträget. Hon skulle inte fattat afsmak för er blott genom att se er från fönstret. Jag kan inte tycka om er, mademoiselle du Broissart, ifall ni ej tycker om. min syster. Ni vet inte hur god och be haglig hon är; ingen har talat om Hönhe som ni; min vackra Bifrida! Graces förargelse öfver Helenes utbrott mot systern var fullkomligt uppriktigt. Hon tog sitt arbete satte sig långt ifrån Helene att jag