—— AA —— denna period af sitt lif hon i stället för att blott längta efter att få intaga den plats i societeten, för hvilken hon ännu ej passade, hon verkligen försökt att blifva den Vuxen, skulle hon säkert kunnat utveckla sig betydligt till sin fördel, men Helenes totala brist på ödmjukhet och saktmod förbjöd henne, som vi få se, att taga i akt de tillfällen för odlande af lefnadsvett, som numera offererades henne, Miss Plimpton sade att jag skulle sitta hos er i afton, mademoiselle du Broissart, för att ni ej skulle känna er så ensam. Hålene hade icke till hands någon af dessa smä artighetsfraser, med hvilka man plägar besvara ett vänligt tilltal, utan inskränkte sig till en fortsatt tystnad. Hur tycker ni om Blackheatbh, mademoiselle du Broissart? Jag har inte sett mycket deraf, svarade hon. Hvad kallas ni? Mitt namn, menar ni? sade Grace 1eende. Grace Salisbury. Bor ni här? Ja; men jag skall snart fara till Indien, der mina föräldrar äro bosatta. Hvar ä det? frågade Helene. Grace hade af miss Plimpton hört berättelsen om Helenes uppfostran, så att denna fråga öfverraskade henne ej. ; Åh, det är långt bort, svarade hon, fyratiotusen mil öfver land, men jag skall resa sjövägen. Ä det längre bort än Chelton Marsh ? Jag vet inte hvar Chelton Marsh ligger, sade Grace, Är det derifrån ni kommer? Ja, det är i Kent och långt härifrån. Jag trodde aldrig vägen skulle ta slut då gentlemannen förde mig hit. — Hvilken gentleman, er morfar?2