Aftonbladet – 31 maj 1872, sida 3

aktningen som ock antalet elever minskas genom, att en så plebejsk flicka fick tillträde bland alla de aristokratiska unga damerna. Hvad skulle väl grefvinnan Carisbrooke, lady Montressor och den välborne mrs Ashton säga eller tänka om deras döttrar eller nigcer skulle sammanföras med Helene? Lyckligtvis för mr Treherne fanns det likväl en annan sida af saken. Som han sjelf nämnt till mr Ryder existerade det någon förbindelse mellan hans hustrus familj och hennes guvernants; den bestod helt enkelt i följande: Miss Plimptons far hade varit kyrkoherde, hennes mor blef tidigt enka, lemnad att försörja två små flickor och beslöt sig då att taga engagement som guvernant hos de rika Actons, öfverlåtande sina döttrar uti en väninnas vård. I ofvannämde familj stannade hon 18 år, såg sina elever växa upp och blifva gifta, samt började då höra sig om efter andra medel till utkomst. Mr Acton varen välgörande och, liberalt sinnad man och ville ej tillåta henne taga någon ny anställning. Hon var då medelålders och hennes döttrar jemnåriga med hans egna, hvarföre han fann bäst för dem att få komma hem till modren och upplät en våning uti ettaf sina egna hus, samt satte dem i stånd att börja en skola, som sedan blomstrade och utvidgades till: dess den uppnått anseendet af Collegium hvaröfver den nu kunde fröjda sig. Mr Acton oeh mrs Plimpton hade längesedan gått all verldens väg, beskyddaren och den :beskyddade voro stoft och: äfven dottren mr Trehernes hustru, hade följt dem; men miss Plimpton hade aldrig glömt den tacksamhetsskuld uti hvilken hon stått till den döde, och så långt hon kunde ville hon försöka afbetala den till de Iefvande. (Forts.)