Aftonbladet – 31 maj 1872, sida 3

Jag önskar, att det inte fanns en enda qvinna på jorden, tänkte han. Jag har sannerligen inte talt tio ord, åtminstone inte tio ange näma ord med den flickan under hela loppet af vår bekantskap. Hvari ligger väl kärlekens värde, om den kan uppkomma blott af ett ansigte. — Gud gifve att jag vore så ful som synden — lytt, blind eller någonting annat, så att jag finge vara i fred. Det enda jag begär är lugn. Säkerligen skulle han icke velat se sin fåvitska önskan uppfylld äfven om han derigenom blifvit befriad från denna smickrande beundran, som är alla menniskor så behaglig. Vi tro det åtminstone icke. ÅTTONDE KAPITLET. Höldne i skolan. Miss Plimpton hade icke belastat sig med något lätt åliggande, då hon biföll att åtaga sig mademoisselle du Broissarts sena uppfostran. När omständigheterna härom först blefvo henne meddelade och mr Treherne framställde sin anhållan, att Håelene skulle mottagas som elev, var hon ytterst villrådig huru hon skulle besluta sig. Att upptaga en flicka lik henne, som i 20 år lefvat i den lägre klassen och derifrån fått sina seder och grundsatser hurudana de än voro, för att börja hennes upp: fostran alldeles från begynnelsen, det föreföll henne nästan omöjligt. Kollegiet, ty detta var: det högtrafvande namn under hvilket miss Plimptons etablissement för unga ladies, var kändt, hade vunnit sitt anseende genom sina. inackorderingar ur de förnämsta familjer (flertalet voro ggr döttrar) och re förutsåg miss Plimpton med förs! Blse,. att hen nes sköla nu skulle sjunka BåVAl i allmänna