v I fall stå på egen botten och om möjligt komma 1löfverens med sina närmaste grannar. (Forts.) v ess ltt Strödda underrättelser. n Arkeologiskt. Pålbygnader. I Rosborgs sjö på J utland j )har adjunkten Feddersen funnit lemningar rlaf pålbygnader, om hvilka han i en af orr I tens tidningar meddelar följande underrätt I telser: . T) I sistlidne November månad fick jag ett par groft tillformade flintstycken från den i Mönsted tloch Daugbjerg socken belägna Rosborgs sjö, som AT höll på att urtappas; men först i Februari fick jag tillfälle att besöka sjön. Denna undersökning gaf mig likväl ingen annan vinst, än att ljag bredvid hufvudkanalen för urtappningen fann 1 I ungefär tjugo pålar, som stå i två rader och äro I tills etsade upptill: De stå på ett i ögonen falHande ställe och äro otvifvelaktigt lemningar efIter en pålbygnad; men då de stå i flere alnar I djup dy, då de till en del ännu äro otillgängliIl ga, och då en noggrann undersökning skall er-! 1 I fordra temligen stora arbeten, förutom att dessa . I skulle rubba hufvudkanalen, måste det vara fram. t I tiden förbehållet att närmare undersöka bottnen. rl Emellertid hittar man vid uppgräfningen icke få YI djurlemningar nära invid dem. Sjöns vestra sida Hick jag först undersökt den 5 Maj, och vid detta t tillfälle lyckades det mig att upptäcka flere reYster af pålar på en liten, sandig holme, som vid 4 :lurtappningen hade stuckit upp ur sjöns dyigalr I I botten. Denna holme har möjligen förr varit1 ett uppgrundadt ställe i sjön, och på detta hals pålbyggarne funnit tjenligt att slå upp sin bo-: I stad. olmen är jangelar 300 steg i omkrets, t loch dess högst liggan e del är fylld med småti sten. På-en. temligen liten yta funnos talrika s lemningar af stenåldersfolkets verksamhet; men f I vid mina förnyade besök har jag hittills endast I funnit stensaker och klufna -märgben förutom i lemningarna af en såsom båt urholkad trädstam. :I Bland flintsaker har jag funnit ett par vackra I v l harpunspetsar, spetsar af flintknifvar eller lansar, n dett par slipade kilar, en liten granitkil, några I borr-redskap, 40—50 af de så kallade skraporna, 1 Ten mängd slwigstenar af flinta, några ofullborIdade redskap och något affall efter sakernas tillT verkning. En del af de funna benen ha skadats co .I mycket derigenom, att de skörnat under vintern; Å men detta gäller lyckligtvis blott om dem, som Ilågo i fria luften, hvaremot alla de ben, somlyv legat nere i dyn, ha hållit sig väl. PålradenI l omgifver långt ifrån hela holmen, utan egentlia Igen blott den del deraf, på hvilken redskapen t I funnos. De stå dels i en rad från holmens östra f spets bort öfver dess högsta del och dels i enlt I båge längs dess södra kant. Somliga af pålarne Järo fyrkantiga, andra ha ännu barken qvar, och lk I de stå från halfannan till två alnar ned i san-lr Iden, som -helt och hållet betäcker dem, då denjs öfre delen under tidernas lopp blifvit afnött afn vattnet. För öfrigt äro pålarne ganska tjocka h (öfver 6 tum i fyrkant), och de äro mycket sköra; nedtill har jag fonnit några groft tillspetsade och andra snarare nga utan föregående dtillyxning. De stå nu icke lika långt från hvarandra, men detta kan möjligen härröra deraf, att det icke längre är möjligt att upptäcka de särskilda pålarne; i det hela är den södra delen af fålraden bäst bibehållen, då den står i dyn; påarne stå också här tätare, och omkring dem finnas talrika lemningar af stockar, förkolnade la trästycken, ben o.s.v. Fornsakerna ligga alla ilh holmens öfverstå lager, och detta är icke tjockt. Det vill derför tyckas, att pålbygningen blott begagnats en jemförelsevis kort tid. Undersökningen har emellertid hittills gifvit så tillräckliga nppiysningar, att jag kanse att mani Ros: börgs sjö har funnit, tillräckliga bevis på pålbyggarne j Geologiskt. Geologiska undersökningar i Finland. I sjunde bandet af Ryska eografika Sällskapets 7 meddelanden förekommer en berättelse om en på fi sällskapets uppdrag af furst Krapotkin underT: sistlidne sommar i Finland verkställd geologisk e förskningsresa. Hufvudändamålet med resan var fi undersökningen af åsarnes bildning. Bland annat d besöktes äfven Pungaharju, och största delen af Finland genomrestes. Jernviägslinien mellan HelTY singfors och Tavastehus genomvandrades af furst ä Krapotkin till fots, hvarvid han fick tillfälle att uma sin i bref fgån Kuopio uttalade teori om arnes uppkomst, äfvensom att anställa betraktelser öfver diluvium i Finland. Furst Krapotkin hoppas kunna bevisp, Att under isperioden eadast södra stranden af Finland till en höjd af)!Y! 109—150 fot varit betäckt af ;gletscher; härpåln: följde en period för gletschernas försvinnande, hvarvid betydliga s.k. moräner aflagrades. Dessa sk I moräner, hvilka besköljdes af de betydliga, unIder gletscherj koma sjöarnes vågor, hade bildat de i Finland så vanliga åsarne. För) närvarande är furst Krapotkin sysselsatt med utjarbetandet af en utför ig reseberättelse, somlg kommer att åtföljas af teckningar och kartor. Juridiskt, Qvinaans ställning i England. Times hade)90f för någon tid sedan enledande artikel, hvariT tidningen riktade Oppmärxksamheten på det be-Jin dröfliga faktum, att de engelska domårne ännu te i dag anse rtättskränkningar mot qvinnor, ja anbe repp mot deras lif och helsa för obetydligheter.. ort förut hade två mål förevarit inför domare)! ) och jury i London, hvilka måls utgång måste hi kallas upprörande. I det ena målet hade enfåt äkta man slagit sin hustru, då han med sitt barn Fer på armen talade med eu annan qvinna, och det å Våldsamt, att hehnes ena öga blef farligt skadådt, -hvarföre hon måste föras till sjukhuset, När hon efter tillfrisknandet återkom hem, misshandlade mannen henne ännu ou gång, och följden deraf blef, att hon-alldeles förlorade synen li; på det sjuka ögat. Juryn förklarade, att man-)di hen väl ade begått en våldsäm handling, men likväl blott rogaetat den rättighet, han enligt engelsk lagstiftning eger att tukta sin hustru, som är hans egendom, och domaren dömde ho-8e nom derför till ett mycket lindrigt straff. TI det)3 andra målet hade en man till och med varit orsak. till sin hustrus död. Då han tillsammans vC med henne gick öfver London Kridge, der det rn alltid är en ofantlig trafik ped fordon, gaf han JK. henne en knuff, så att hon föll under hjulen på y em stor förvagn, hvilken körde öfver henne. Som 8 han likväl sjelf genast förde liket till närmaste sjukhus och der skrymtaktigt visade djup sorg, !g frikände juryn och domaren honom, ehuru flera vitnen hada på ed UP att den anklagade M stod i förtroligt förhållande till en lättfärdig dvinna och ofta hade Tätrat, att han skulle be-8: gagna första lägliga tillfälle att taga lifvet af huFE stran. Samma dag dömdes likväl af samme do-) hj mare på grund af samma jurys verdikt en karl, 8a som hade slagit en annan karl. och stulit från h honom hans ur, till fem månaders tukthusstraff med tillägg ar 30 slag af en dagg med risändar. Eu persons ur är således — anmärker Times — i de a domarnes ögon mer värdt än enaf qvinnas lif och lemmar! m . de Industrielt, til Den engelska stenkolskomit6ens beriittelse. M För några år sedan började man i England hysat. farhågor, ätt de stenkolslager, på hvilkas rike-TYi dom och lätta tillgänglighet ländets industriella Or öfvervigt så betydligt stöder sig, vore närmarelTr att uttömmas, än man vanligen brukar NK En år 1861 utkommen bok af Hull (Coalfields sv of Great Britain), men derefter ännu kraftigare ett tal af Armstrong vid öppnandet af British TYl associations möte år 1862. i Narwich ocf vaton.