Aftonbladet – 28 maj 1872, sida 3

— Frithiof Raa t. Öfver denne i Hel singfors annandag pingst aflidne svenske skådespelare, som här är mindre känd, men som i Finland vunnit ett berömdt namn. innehåller Wikingen följande minnesruna: Frithiof Raa är icke mer: så lydde den sorg. liga underrättelse, som i förgår gick från man till man, för att hos en hvar framkalla delta ande. För icke så länge sedan hade man sett en snillrike konstnären från scenen förtjusa publiken och emottaga dess hyllningar, och nu åg han kall och liflös, bortryckt i blomman af sin ålder från den lysande konstnärsbanan: det var den bittra kontrasten i denna tanke, som icke kunde förfela att hos alla, som älskat och beundrat den unge mästaren, framkalla de sorgligaste känslor. : Frithiof Raa var född den 11 Januari 1840 i Stockholm och ingick, efter att någon tid hafva studerat vid målareakademien derstädes, år 1861 vid den svenska scenen. Tre år senare ankom han till Helsingfors och med undantag af ett år, har sedermera hans verksamhet egnats vår tea ter, hvars prydnad han varit allt från den stund han först i Gringoire med storm intog publiKen. Det måste uppskattas som en sällsynt lycka för vår ringa scen, att den flere år å rad fick behålla en konstnär af den ovanliga begåfning som Raa. Ty sällan torde det inträffat, att hos erson så många för scenisk verksamhet egnade företräden varit förenade som hos honom. En vacker gestalt, ett uttrycksfullt anlete, en sällspordt klangrik och behaglig organ, ett godt bufvud och ett känslofullt hjerta — se der de faktorer, som hade förenat sig att af Raa göra den helgjutne konstnär, som så ofta kommit våra hjertan att klappa af förtjusning. Vi behöfva icke uppräkna hela den rad af stora roller, i hvilka han fick emottaga publikens hyllning, — de qvarstå fortfarande i allas tacksamma hågkomst. Men tvenne af dessa roller hafva en speciel betydelse för Finland, och tacksamheten mot Raas minne fordrar atti detta sammanhang namnen Daniel Hjort och Gustaf IT Adolf nämnas. Ehuru i allmänhet Raas skådespelaretalang helst och med största fördel omfattade ädla, storsinnade och öppna karakterer, åt hvilka han gaf en ideal tolkning, så kunna vi likväl icke fritaga oss från den tanken, att hans största förtjenst var hans djupt genomjänkt allvarliga återgifvande af den dystre och slutne Daniel Hjort, hvars mörka planer genom hans snille första gången i Finland fingo sin rätta belysning. Man berättar, att de sista repetitioner. i hvilka Raa deltagit, gällt -Ur lifvets strid-. Midt unler en repetition, säges det, hade han känt sig llamående och dervid lagt sin roll ifrån sig, unler utropet: Nu är det slut! Och-nu var det slut med hela hans sceniska verksamhet, nu var let slut med hans triumfer och segrar, och länge räckte det ej, innan det också var slut med hela lifvets strids. I skötet af Finlands jord skall stoftet af Frithiof Raa i morgon finna en graf. Vid denna rat skola helt säkert konstens vänner ansluta ig till Raas personliga vänner, och den saknad. le senare känna, skall helt visst djupt delas af le förra, Och hos såväl de ena som de andra kall hans minne länge lefva i tacksam hågkomst.