— Dödsfall. Kyrkoherden i Wånga i Östergötland, OC. R. Siegbahn, afled derstädes förliden fredag nära 70 år gammal, — Ett oväntadt dödsfall, som är egnadt att inom en krets af deltagande vänner och bekanta väcka smärta och bestörtning, timade förliden lördagsafton, då litteratören filosofie doktor ZLärs Johan Siktberg efter blott en dags sjukdom plötsligen afled härstädes i en ålder af 44 år. Lars Siktberg var i ordets egentliga mening en sjelfgjord man. I ett soldattorp i Wermland såg han dagens ljus och den bildade mannen kändes alltid med stolthet vid sina anor. Tidigt väckte hans rika anlag uppmärksamhet, och armodet i fädernehyddan förmådde icke afskräcka honom från en bana, hvilken åtminstone i sin början bar flere törnen än lagrar. På sin Upsalatid var han känd som en af de gladaste och qvickaste studenter, stark i att arbeta och umbära, färdig också att njuta, när sådant någon gång bjöds honom. Han uppehöll sig medelst konditionerande och de små tillfälliga inkomster, han gjorde sig, genom sin ovanliga, af naturen sjelf skänkta förmåga att teckna porträtter, Sedan han med goda kunskaper i de historiska och filosofiska vetenskaperna 1855 afslutat sina studier, flyttade han till hufvudstaden och egnade sig åt det publicistiska kallet. Strängt konservativ till sina åsigter, arbetade han först i tidningen Wäktarens och derpå i Svenska Tidningens redaktion, till dess han vid den sistnämnda tidningens upphörande 1859 på hösten inträdde i redaktionen af Post-och InrikesTidningar, hvilken han vid sin död ännu tillhörde. Hans arbetsförmåga var ovanligt stor, men han förstod aldrig att sätta pris på sitt arbete. Utom sin publicistiska verksamhet, gaf han för en ringa penning lektioner i skolor, ritade porträtter och utarbetade för ytterst obetydlig ersättning ganska vidlyftigab roschyrer. Hans vänfasthet var dock ännu större, och minnet af den glädje, som hans godmbdiga och ursprungliga humor spred i hans vänners lag, skall hos dem länge fortlefva. Med samma penna, med hvilken han på förmiddagen nedskref sina förtjenstfulla artiklar rörande den utländska politiken, kunde han på qvällen skrifva qvicka verser eller teckna de lustigaste karrikatyrer. Olikheten i uppfattning och åsigter skall icke hindra erkännandet af Lars Siktberg såsom en insigtsfull, skicklig och samvetsgrann arbetare inom publiciteten, en redbar och hjertegod man, en trogen vän af vänner, hvilka säkerligen sen skola förgäta honom. Sedan några år lyckligt gift, efterlemnar han hustru och en späd dotter.