ELFRIDA ELLER KÄRLEKENS FÖRVECKLINGAR ). Roman (i 2 delar) AF FLORENCE MARRYAT. Öfversättning från engelskan af C. C. Hvarför lydde jag inte Ryders råd! tänkte han och väntade till dess att George fått se flickan. Då hon är så vacker, hade han kanske sjelfmant blifvit förtjust i henne. Skönheten utöfvar alltid ett stort inflytande på det unga blodet. Jag skall med första resa ned till Blackheath för att sjelf kunna bilda mig ett omdöme om henne, och om jag för närvarande låter saken hvila, så får jag väl se hvad som kan uträttas, när jag fört dem tillsammans. Hans första ord till brorsonen voro nästan urskuldande: Min kära gosse, tänk inte på hvad jag sagt, började han, anse det som ett dåraktigt infall af en gammal man. Jag har varit för mycket otålig i detta fall, eljest skulle jag inte, barnsligt nog, hafva önskat ett löfte af dig, incan du sett den unga ladyn. Nej, det var nästan orimligt, sade George leende, men låt oss nu glömma alltsammans, Men, George, du gör väl ingen invändning emot att råka Helene? Hon är din egen kusin, och näst mig har hon inga närmare slägtingar än din syster och dig. Nej, naturligtvis inte, onkel, jag skall bli mycket glad att göra hennes bekant) Se A. B. M 108, 109, 111, 118, 114, 116, ke 117 och 119.