Aftonbladet – 27 maj 1872, sida 2

STOCEHOLM den 24 Maj. Om någonsin en regeringsåtgärd kan sägas hafva kommit Bbokstafligen i grefvens tid, eåsöm ordspråket lyder, så synes det vara det raskt och beslutsamt meddelade påbudet om inställande tills vidare af tillämpningen af den i grufvestadgan förekommande bestämmelse angående stenkol såsom föremål för inmutning. En i dagens blad införd notis meddelar, att den genom det s.k. Stenby-lotteriet samt en emigrationsoch jordspekulationsaffär i Förenta Staterna bekante grefve Henning A. Taube försökt att i klump inmuta, hardt nära, ett helt bland rikets landskaper, för att försäkra sig om eganderätten till de stenkolsfyndigheter, som der kunna förekomma. Det visar sig af detta försök att det var hög tid att en gräns sattes för den art af svindlerier, som börjat utveckla sig i stenkolsinmutningsaffärer. Vi säga med afsigt icke stenkolsgrufveaffärer, ty, om man undantager de borrningar, som bedrifvits å de utmål, till hvilka Kropps aktiebolag anses ha eganderätt, och på ett par andra ställen, så är för öfrigt alldeles icke fråga om ens några förberedelser till grufvedrift, utan har företagsamheten på det i fråga varande området hittills inskränkt sig till jobberi med mutsedlar. I hvilken omfattning detta skulle ha kommit att bedrifvas, om icke regeringen, genom att skyndsamt resolvera öfver riksdagens framställning i ämnet, hade mellankommit med påbudet af den 24 i denna månad, är svårt att veta. Starka anledningar ha visat sig dertill, att mutsedlar på stenkolsfyndigheter i Sverige kunde ba blifvit föremål för en sådan spekulationsepidemi, som understundom plägar hemsöka affärsverlden och befolkningarne i olika länder, och under hvilken i sjelfva verket ingen tänker på utvecklingen af det företag, som ytterst ligger till grund eller tjenar till förevändning för spekulationen, utan allt intresse koncentrerar sig på de vexlande noteringarne å den art valutor, med hvilka det jobbas, och på medlen att, eftersom hvars och ens intressen bjuda, få dessa noteringar att stiga eller falla. Man bör hoppas, att beslutet af den 24 Maj begränsat den hotande epidemien till de dimensioner den redan uppnått, och att hvad särskildt det tilltagsna försöket att inmuta så godt som en hel provins angår, det derigenom gått om intet; ty så vidt man kan sluta af de i notisen derom förekommande ordalagen, synes det af hr grefve Taube gjorda förbehåll att få framdeles bestämma de ungefärliga lägen han önskar för hvarje tillståndsbevis designera, ingalunda kunna tillfredsställa grufvestadgans föreskrift att anmälan om inmutning skallinnehålla, jemte uppgift på hvilket hemmans egor eller annan grund, der den angifna mineralanledningen finnes, äfven så noggrann beskrifning på ställets belägenhet i öfrigt, att någon osäkerhet derom ej må uppstå. Det synes också vara på tiden, att, med afseende å redan lagakraftvunna inmutningar, lagens stadgande att för inmutningsrättens bibehållande grufarbetet skall hafva börjat senast inom ett år från mutsedelns utfärdande göres till en sanning, så att icke, såsom nu icke sällan lärer förekomma, ett påtande i jorden med en spade betraktas såsom grufvearbete och får såsom sådant gälla till inmutningsrättens bevarande. Sådant har påtagligen icke varit lagstiftarens mening.