Aftonbladet – 25 maj 1872, sida 2

——— OO en liten del af den stora byggningen och lemna allt det öfriga samt hela godset i hang händer; ännu kunde kanske denna framtidsdröm realiseras, om George endast a blifva förståndig, men han hade alltid viliv mot alla giftermålsförslager, att varit så vä k onkeln nästan vt våde vid blotta tanken att vidröra det ämnet. optaDå mr Treherne uteslutande var gen af en enda id6 och deras vanliga samtalsämne, egendomen och dess affärer, numera icke kunde bringas å bane, uppstod verkligen ett genant förhållande dem emellan — den gemensamma tystnaden afbröts slutligen af George, som frågade: Har onkel varit allvarsamt sjuk efter pariserresan ? De sutto ännu qvar vid middagsbordet, på hvilket desserten var framsatt; under de höga öppna fönstren låg den smekande gräsmattan, hvaröfver Augustisolens bortdöende strålar kastade ett förgyllande skimmer. Åh nej! inte precis sjuk, George, men uttröttad och matt, var den gamle gentle mannens svar. Han hoppades att brorsonen så småningom skulle hjelpa honom in på ämnet, men intet yttrande följde på hans eget: Han hade ju öfvertalat. George att komma dit blott för att säga honom hvad han hade på hjertat, men han hade önskat att först något förbereda hans sinne derpå och ej gå alltför rakt på sak. Tystnaden fortfor emellertid och han nödgades slutligen sjelf begränsa den. Alla dessa bestyr med mamsell du Broissart har alldeles pinat ut mig, började han. Om det är på mig ni tänker, onkel, så tjenar det ju till ingenting att gräma sig mera; jag är sjelf alldeles lugn. : Hans min vid detta yttrande gjorde det dock ej alldeles trovärdigt,