Aftonbladet – 25 maj 1872, sida 2

AE Nn SN merna och gjorde hans ov vågenhet i ännu ste star högre grad eftersträfvansvärd: Då han lemnade tåget vid närma.. tion till Ariscedwyn, följdes hans lätta, vårdslösa gång till den vagn, han hade sig till mötes, med de mest beundrande blickar, De flesta frågade hvem han var; och månget vackert ansigte lutade sig ut genom kupfönstret för att se sista skymten af hans ståtliga figur; han gick dock fullkomligt omedveten härom, och äfven om han tänkt på den uppmärksamhet, med hvilken han betraktades, skulle han ej hafva vändt på hufvudet för att göra sig underrättad om hans beundrarinnor voro unga eller gamla. Det hade nästan gått derhän med George Treherne, att den beundran han väckte föreföll honom som en plåga. En liknöjd qvinna skulle kunnat fängsla honom för lifvet. Mr Treherne var uppriktigt glad att mottaga honom. Naturligtvis kunde han ej med samma intryck som fruntimren uppfatta sin nevös skönhet, men han åhörde med stolthet det pris, som slösades på honom och; ansåg honom som den vackraste karl han någonsin sett. : Dqt låg en liten anstrykning af köld i deras umgänge nu, ehuru George försökte visa sig så munter som möjligt och nästan öfverträffade sig sjelf. Mr Treherne var ej en af dem, som med obehag tänkte på, att hans egendom skulle öfvergå till annan person, långt derifrån hade han fullkomligt beslutit, att, i fall han skulle uppnå en hög ålder, redan före sin död öfverflytta Ariscedwyn på sin brorson, ehuru det fortfarande nominelt tillhörde honom. Han hade hyst den förväntan, att Geörge skulle gifta sig och bosätta sig der, under det han sjelf skulle behålla endast