Aftonbladet – 23 maj 1872, sida 3

skulle tagas från George Treherne. Det är sannerligen en verklig sorg för mig. Ni skulle inte lägga det så tungt på sinnet, sir, svarade advokaten. Jag är säker om att mr George ej gör det hälften så mycket. Det vet jag inte, Ryder, den gossen visar inte lätt hvad han känner, men mycket grämde det honom straxt han fick höra derom, ehuru han äfven då ingenting sade. Hvad mig angår grubblar jag derpå natt och dag — det skulle vara en grym orättvisa att beröfva honom godset, det måste blifva hans, Ryder, och dertill finns blott en enda utväg, att han gifter sig med denna flicka. Just för att tala härom har jag varit så otålig att få råka er, Ryder. Säg mig, är det minsta sannolikhet för att hon kan bli en passande hustru åt honom? Mr Ryder nästan ryste vid tanken på hvilken lycklig tiggare Helene du Broissarts man säkerligen skulle blifva, men det var utom hans åliggande att yttra sig härom, Bäste mr Treherne, började han, utan tvifvel skall en vårdad uppfostran göra mycket, och hvad hennes personliga utseende avgår, så behöfver hon endast passande kläder för att uppträda som det anstår en Treherne. Hur snart tror ni, jag kan taga hem henne, Ryder? Jag kan svärligen bedöma det, sir. Ni gör klokare att förfråga er derom hos miss Plimpton. Efter några få år förmodar jag det låter sig göra. Någrd år är minsan ingen läng tid för en uppfostran, som skall börjas från början. Några år! utropade mr Treherne, Så länge kan jag inte vänta, det skulle döda mig. George får väl gifta sig under tiden. Om jag vågade ge er ett råd, sir, tro