Aftonbladet – 23 maj 1872, sida 3

tar för är, att hennes seder blifvit förstörda bland det folk hon lefvat, och på den mo raliska förbättringen lär väl bildningen nu verka föga. Den qvinna, hos hvilken hon växt upp, mrs Willis — tycktes vara en utmärkt aktningsvärd person, sade mr Ryder, och ömt fästad vid mamsell Broissart. Jag hoppas miss Plimpton skall göra allt hvad hon kan för henne, tillade mr Treherne, som om han icke hört mr Ryders sista yttrande. Jag skref och underrättade henne om hela förhållandet och hon lofvade göra sitt bästa. Hvem som helst skulle säkert inte velat ätaga sig ett dylikt uppdrag, men gamla mrs Plimpton var guvernant för min aflidna hustru och de stå i någon tacksamhetsförbindelse till hennes familj för sin nuvarande ställning. Inte derföre att jag härutinnan vill draga fördel af detta för hållande, men någon måste åtaga sig flickans uppfostran, Den blir ett tungt anSVvar. Jag förmodar att ni sjelf inom kort far till Blackheath för att se m:lle du Broissart. eller hur, mr Treherne? frågade Ryder. — Ja, Ryder, längre fram. Just nu känner jag mig inte disponerad att resa, utan upp skjuter tillsvidare. Man kan inte vänta. att jag skall motse detta sammanträffande med glädje, — min stackars Georgel! Mr Ryder gjorde inga invändningar mot sin klient, synnerligast som han ansåg att mlle du Broissart väl kunde behöfva blifvs bibringad litet hyfsning och skick, innar hon skulle göra sin morfars bekantskap. Den gamle satt för en stund tyst för sjunken i grubblerier, slutligen sade han: Som ni väl kan fatta, mr Ryder, har jag tänkt grufligt mycket på att Ariscbäwyn m