jag måste ha reda på alltsammans, berätta derför ju förr dess hellre. sJag hade då inte tid i mitt brådskande bref ge er några noggranna beskrifningar öfver mamsell du Broissart; ej heller hade jag sett henne tillräckligt för att kunna fälla något omdöme. — Under vår. gemensamma resa till London har jag haft bättre tillfälle för observationer. Nå, hur finner ni henne, Ryder? Hon är mycket vacker, sir, och påminner till utseendet ej så litet om mr William Treherne; utmärkt fin hy, mörkt hår och blixtrande ögon. Åh! ett Treherneskt ansigte — reguliert Welshiskt, Ryder? Nej, inte fullkomligt, sir, det är en utländsk blandning i hennes anletsdrag. Hur tycks hon för öfrigt vara, Ryder? Jag kan förstå att hon mäste vara obelefvad, men har du sett något drag af hennes karakter? Förefaller hon att vara blygsam och qvinlig? Mr Ryder tänkte på de med silfvermynt betalade kyssarne, samt den ytterliga liknöjdhet mamsell du Broissart visat vid skils messan från dem, hvilka vårdat henne sedan den spädaste barndomen och, för att ej ljuga, valde han tystnaden till svar. Näväl, mr Treherne, jag skulle knappast anse det rätt af mig att besvara en dylik fråga. Ni glömmer säkert, att jag sammanlagdt blott sett den unga ladyn några timmar, och då föte under de mest gynnsamma omständigheter. När jag nu lemnade henne i miss Plimpstons värd, föreföll hon mycket blyg, hvilket var ganska naturligt. Blyghet är en god egenskap hos unga qvinnor, sade den gamle mannen, och al årig för ofta vdlad. Hvad jag mest fruk