Aftonbladet – 22 maj 1872, sida 3

med rättigheten att hysa det, och öfverflyttat alltsammans på en ung flicka, som ännu var i okunnighet om hvad som skulle komma att tillhöra henne och af hvilken man knappt kunde vänta att hon någonsin skulle med heder fylla sin plats som egarinna. Från foten af den breda terass, hvarpå mr Ryder stod, sträckte sig sakta sluttande en öppen gräsplan, så jemn, mjuk och väl vårdad, att den syntes som en grön sammetsmatta, utbredd för kungliga fötter. Inga blomsterrabatter tillätos genomskära och bortskämma den jemna utsträckningen; från början till slut var den slät och grönskande. Der den siutade vidtog den ståtliga park, som under århundraden utgjort Treherneska familjens stolthet, afskild från pelousen genom ett fint, nästan osynligt staket. För hvilka fel Trehernerna än kunde beskyllas, ÅA hade hederskänslan i afseende på det irfda godset alltid gjort sig gällande, och ingen af dess medlemmarnågonsin förskingrat sin efterträdares egodelar; följaktligen blomstrade Ariscedwyniostörd ro. Bland de gamla bräden funnos många af det ädlaste slag vårt and kan producera. Under deras skugga i de svala ormbunkarne lågo flockar at dofhjortar och rådjur, utanför hvilkas inhägnad voro här och der på träden uppspikade hvita skyltar, hvarpå stodo med stora svarta bokstäfver: farligt, för att afhålla obehörigas nyfikenhet. Då morgonen framskridit så långt, utt hettan började blifva tryckande, erbjöd! parken den behagligaste svalka under det för solstrålarne ogenomträngligt täta I1öfhvalfvet, som så starkt beskuggade. marken, att den alltid var fuktig. Det var en förtjusande tillflyktsort för dem, som önskade att makligt sträcka ut sig på den njuka gräsbädden och med någon lektyr af Pennyson eller Longfellow glömmer veridens