Aftonbladet – 22 maj 1872, sida 3

En vacker byggnad var den enda benäm ning man med skäl kunde ge corps de logi: på Ariscedwyn. Det var ej tillräckligt stor att förtjena namnet af slott; enkelt, utmärk: vårdadt och modernt bygdt, fyllde det alls anspråk på beqvämlighet och kunde anstå hvilken aristokratisk egare som helst, sam innehöll en mängd af höga och ljusa rum hvaribland balsalong, bibliotek; musikoch biljardrum få räknas tilllyxvåningen. Mar kunde lätt se att det ej var gammalt; utsi dan talade om femtio. år... Det hade Plifvi ombygdt af nuvarande mr Trehernes fader sedan murarne på den förrå byggningen för klarats vara ur stånd att repareras, och, om ej åtgärder vidtagits, säkert skulle störta samman öfver familjens hutvuden. Detfanns ännu ruiner qvar af det ursprungliga slottet. som blifvit uppbygdt för mer än femhundra år sedan af en Jeffrey Treberne, som det sades till åminnelse af hans endå sons lyck. liga återvändande från ett krig och hans kort derpå firade bröllop; berättelsen för mälde vidare, att sonen, som blef vaåsinnig. sjelfvilligt ändat sitt lif genom att störta sig från murarne af det ståtliga palats hans fader låtit uppföra i glädjen öfver häns åter. komst — en berättelse, hvilkens trovärdig het vi lemna derhän. Kapellet, som tillhörde egendomen, stod ännu bibehållet och var ett litet mästerverk af arkitektur från den tid från hvilken det bygdes. Med undantag aj detta och de vidsträckta skogarne var all ting modernt och nytt. Då mr Ryder för ett ögonblick uppkörde med sin taktmessiga promenad och blickade ut öfver den vy, som låg utbredd framför honom, kunde han icke underlåta att tänka på det besynnerliga uti ett öde, som på en enda dag tillintetgjort hoppet om all denna rikedom för den unge man, som växt upp