Aftonbladet – 22 maj 1872, sida 2

— Edvard Stjernström uppträdde i måndags åtta dagar sedan i Helsingfors såsom Don Cesar de Bazano och emottogs med lifligaste bifall och särskilda framropningar. Finlands Allm, Tidnings teaterrecensent yttrar härom: De, som år 1851 voro med vid hans entusiastiska emottagande i denna roll, hade liksom skådespelaren sjelf, fått sig ett par och tjugu år på nacken, och de frågade sig säkerligen: kan det blifva detsamma som då? Skall han kunna lifva och hänföra såsom den tiden? MHar han ej förlorat något af sin förmåga att tända denna elektriska gnista, som i den varma ungdomsbloden har sin bästa ledare? Och hafva vi icke sjelfva genom tjugu långa vintrars snö förlorat något af mottagligheten för inspirationens magnetiska ström? Representationen i går gaf härpå det vältaligaste svar. Det var allt samma Stjernström som förut, och när man hörde och såg honom, voro de tjugu åren förglömda, bortblåsta, eskamoterade; man blef ung på nytt, man trodde sig ännu sitta i den gamla träteatern, utan ett enda grått hår på hufvudet. En sådan trollkarl är den verklige konstnären. söm — UU