Aftonbladet – 22 maj 1872, sida 2

Forest nev Under det Scneral Uucrot Iorsvarade Dupeyrons förslag. I anledning af en anmärkning af utskottets rapportör, som tycktes sätta i fråga, huruvida alla medlemmar af församlingen kunde göra sin pligt i detta hänseende, när så påfordrades, förklarade sig hertigen af Åumale fullkomligt)! redo att uppfylla sin pligt såsom soldat och . utföra hvarje uppdrag, som anförtroddes ! honom, huru smärtsamt och tungt det än måtte vara. Hans yttrande mottogs med lifligt bifall. General Ducrot yttrade, att krigsministern icke kunde ålägga en medlem af församlingen att sitta i en krigsrätt, och han för sin del ville icke utbyta sina funktioner såsom deputerad mot någraandra uppdrag. General Chanzy understödde utskottets åsigt. Till svar på åtskilliga interpellationer angående regeringens åsigt förklarade general Cissey, att han icke kunde uttala någon mening, utan ville acceptera församlingens beslut. Dupeyrons förslag förkastades med 344 röster mot 310; hela venstern röstade nej. Lagförslaget antogsi sin helhet. General Chanzys komit6 har beslutit att krigsministern måtte inställa sig hos komitån för att underrätta henne om hvilka åtgärder regeringen ämnar företaga med anleduing af kapitulationskomitens rapport angående Strasbourgs och Sedans kapitulation, och har äfven beslutit att anbefalla nationalförsamlingen att hon skall offentliggöra alla vitnesberättelser angående de kapitulationer, som icke betinga undersökning af krigsrätt. Såsom vi först omnämnt har den undersökningskommission, som blifvit tillsatt för att pröfva förhållandet med kapitulationerna, förklarat sig inkompetent atti afgifva något yttrande angående Paris kapitulation, emedan denna icke afslöts af någon militärbefälhafvare utan undertecknades ä nationalförsvars-regeringens vägnar af Jules Favre. Häruti se monarkisterne inom församlingen en orättvisa, och deputeraden Haentjens, tillhörande det bonapartistiska partiet, har den 14 dennes väckt förslag om att förhållandet med i fråga varande kapitolation skall undersökas af kommissionen. Venstra centern, venstern och Union repu-l. blicaine (den radikala venstern) ha beslutit att rösta emot detta förslag. Äfven högral. centern uttalade sig vid ett möte den 15j dennes mot förslaget, emedan dess antagande skulle beröfva i fråga varande undersökning dess rent militäriska karakter och flytta henne in på det politiska området. Nationalförsamlingen diskuterade den 17 dennes deputeraden Tolains förslag om utsträckande af associationsfriheten. Tolain yrkade i detta hänseende fall frihet för arbetarne, och förbehöll dem äfven rättigheten, att när de så funno för godt få tillställa strikes. Justitieministern Dufaure förklarade, att de lagar som Tolain genom sitt lagförslag önskade upphäfda visserligen behöfde modifieras, men för att göras mera kraftiga och bindande. Regeringen förkastade den modifierade form af Tolains motion, hvilken vederbörande komitå föreslagit, och om andra läsningen af densamma voterädes, skulle regeringen genast fråmställa ett alldeles motsatt lagförslag.! Församlingen beslöt derefter andra läsningen af Tolains förslag med de modifikationer komiten underkastat densamma, Undervisningsligan har ännu en gång utfärdat en uppmaning till förmån för petitionerandet för införande af obligatorisk undervisning. Undertecknandet af i fråga varande petition skall vara afslutadt den 25 i denna månad. Hittills uppgår antalet underskrifter till 700,000. Ligan ämnar ut gifva en berättelse, i hvilken skall noggrannt redogöras för den gång saken tagit under: de senaste sex månaderna. Petitionen skall i de första dagarne af Januari öfverlemnas ; ; : åt nationalförsamlingen. Sedan Emile Ollivier under en längre j tid varit nästan som begrafven, har Daily Telegraphs korrespondent nyligen uppsökt honom i hans enslighet, för att meddela verlden! något om honom. Vi erfara afkorresponden-! tens meddelanden, att statsmannen, som med ! så lätt hjerta började 1870 års krig, för! närvarande är sysselsatt med att studeral! Giucciardini och Macchiavelli, hvarjemte! han håller på med att författa en historia) om de tilldragelser, som föregingo kriget. !! Han anser dock icke den närvarande tiden, då en hvar genom att nedsvärta andra, sö-! ker att rentvå sig sjelf, lämplig för -offent-: liggörandet af ett arbete öfver de nämndal! händelserna, om hvilka man måste säga allt : eller iakttaga tystnad. För öfrigt har han! anförtrott korrespondenten, att han varl! emot krigsförklaringen, — Till bevis härför! berättar han för korrespondenten, att han! före tillträdet af sitt ministerembete uppstälde det orubbliga vilkoret, att i händelse ! de tyska sydstaterna frivilligt slöte sig tilll Nordtyska förbundet, skulle icke detta be-!5 traktas som casus belli, likasom att Frank-4 rike icke finge blanda sig i den slesvig-l! holsteinska frågan. Hvad kejsaren angår, ! förklarar Ollivier, att han var alldeles emot 1 kriget och att han blott genom en del högremilitärers påtryckning lät förmå sig dertill.: Men de verkliga upphofsmännen till kriget i voro medlemmarne af oppositionen (!), hvilka ; 1 vid hvarje tillfälle riktade hatfulla angrepp mot kejsarrikets utrikespolitik. Naturligtvis tror Ollivier orubbligt på kejsardömets åter ställande, och detta på grund deraf, att de enda regeringsformer han anser möjliga för; Frankrike äro antingen en svag demokrati, ; republiken, eller en stark demokrati, kej . sardömet. Om kejsaren och hans upprikg tiga önskan att gifva landet frisinnade in-t stitutioner, talade Olivier med hänförelsel, och berättade med tårar i ögonen, att Na1 poleon III midt under sina värsta bekymmer !, dock icke uraktlät att skrifva till Chålons,? för att uttrycka sitt personliga beklagande, öfver, att han måste uppoffra sin trogne mi-lj nister. Ollivier slöt sina meddelande oml, kejsaren med det entusiastiska mutropet:l, Ja, han är en stor själl! 2 t Enligt ett i går ankommet telegram från Spanien ha carlisterne nu lidit ett nytt nederlag i Guipuscoa, till följd hvaraf åter!g 5000 man gifvit sig. Af denna och flerelp föregående underrättelser skulle man kunna! VW