Aftonbladet – 18 maj 1872, sida 3

MUSIK. Professor Glinthers andra soirg för vokalnusik inleddes med en beundransvärd dubbelör af Sebastian Bach, en oöfverträfflig tolkning af en stark andes djupa religiositet och orubbliga förtröstan. Lika fri från sinnlighet som från fanatism, är denna tonskapelse ej blott till innehållet ett vördnadsbjudande mästerverk, utan äfven till form och stil ett värdigt monument från konstens stora tid. Den fuga-ackompanjerade koralen ställer de utförande på de hårlaste prof, hvilka utgången emellertid gjorde till en triumf, likasom samtliga de körer, som under konserten förekommo, vitnade om exemplarisk korrekthet, adlad af sant artistisk förfining. ; Mendelssohns berömda konsertaria: Kehret wieder, goldne Tage, innerligt skön i sin elegiska stämning och förträffligt återgifven af fru Stenhammar, samt introduktion (soli och kör) ur Mireille af Gounod voro de kompositioner af utländske mästare, hvilka för öfrigt inrymdes i det rikhaltiga programmet. Det senare arbetet representerade lyckligt den franska stilen med icke blott lekande konversationston och elegant tillspetsade repliker, utan äfven ett och annat drag af stark och klar karaktersteckning, exempelvis Mireilles första solo, som fru Stenhammar utförde med synnerligt behag, eller den varnande Tavens, hvars parti talangfullt uppbars af fröken Hebbe. Sin mäktigaste charme egde likväl konserten i de sköna och intressanta svenska tondikter, den lät framträda. Bland dessa voro tvenne äldre visor af Adolf Lindblad, såsom allom kända och kära, samt trenne körer af Ludvig Norman, såsom fullständigt nya, dubbelt glädjande och tilltalande. Bland de förra, som sjöngos af fröken Ellen Bergman, erhöll särdeles Aftonen (med ord af Stagnelius) poetiskt själfull tolkning; de senare återgåfvos af kören med en kärlek till ämnet, ett nit för dess rätta framhållande, som dessa kompositioners genialiska och ädla innehåll ovilkorligen måste väcka hos bildade musikälskare. Det var med förtjusning man emottog dessa gåfvor sålunda utdelade, och bland hvilka Der Nussbaum, som måste sjungas da capo, tycktes lifligast anslå den stora publiken, ehuru den första af körerna, Lied, måhända ännu mer förtjenar kännarens bifall. Den sista af de tre, en högstämd, brinnande bön med de sköna orden Gieb mir Liebel, är äfven att räkna bland mästarens lyckligaste inspirationer. August Södermans Wallfahrt nach Kevlaar med dess bjerta clair-obscur och dramatiskt framträdande, originella innehåll hafva vi redan ofta egnat vår hyllning. Barytonsolot gafs med förtjenst af hr Poppius, och den särdeles mycket fordrande kören lemnade knappt något öfrigt att önska, hvaremot i denna komposition, likasom i Riccardo-finalet af H. Berens — hvilket afslöt konserten — frånvaron at orkester naturligtvis måste göra sig kännbar, oaktadt den framstående talang, hvarmed fröken Eugenie Claeson i detta som öfriga nummer uppbar ackompaniatrisens maktpåliggande värf. I finalet är hymengen synnerligen vacker och intagande, den härpå följande afslutningen åter mera beroende af de hjelp medel, scenen förlänar. Fru Michaelis herr liga stämma gaf stor effekt åt Leonora parti. Den musikaliska allmänheten, som med tacksamhetens hela värma erkänner sin för bindelse hos hr Ginther för de båda kon serter han denna säsong gifvit, beder helt visst med oss att han under kommande ter miner måtte, om möjligt, fortsätta sitt med så ostörd framgång begynta artistiska fö retag.