mmm—— jag vet inte hur långt jag skall resa tillsammans med er? bifogade hon till Treherne, fullföljande sitt koketteri. Men han var icke stämd för kurtis längre. Förhållandet var, att, då han insåg att sjö jungfrum vid stranden och arftagarinnan var samma person, han sorgfälligt ville undvika att låta hennes fosterföräldrar veta, hvilken inblick han redan fått i hennes ka rakter. Det kunde väl så vara, att kyssa en halfKlädd fiskarflicka, men att med några silfvermynt hafvå betalt dessa kyssar till mll du Broissart, arftagarinnan till Ariscedwyn, föreföll honom ganska genant. Han såg derför helt liknöjd, nästan enfaldig ut och påyrkade till mr Ryder att de skulle gå. De uppstego. Jag förmodar, mrs Willis, sade advokaten, att ni vill lemna mig alla de bevis ni har, att denna unga — lady (han -uttalade ordet med ansträngning) är det barn, som lemnades i er vård af madame du Broissart? Ja, sir, ni har bref och kläderna, och några andra bevis finns inte, annat än hvad hela byn kan säga er, som känt flickan sedan hon var späd: fag ekelle visst iule vilja bedra er — Gud gifve jag kunde det, så hade jag kanske fått behålla henne. Jag har tillsägelse af mr Treherne, mll du Broissarts morfar, att så fort som möjligt lemna henne i vård hos en af hans vänner i London; jag kommer derföre sjelf hit i morgon för att åtfölja henne dit och väntar då att finna henne färdig. Naturligtvis skall det, så fort hon anländer till London, dragas försorg om allt, hvad hon behöfver i afseende på kläder, så att ni bör ej besvära er med att packa ned någonting. Det blir roligt för dig att införa henne