Willis? Hvilka äro dessa herrar — hvilka säga de sig vara? Åh, min vän!s sade mrs Willis, i sin sorg förgätande förargelsen öfver John Reads anspråk på Nell och endast ihågkommande att äfven han älskade henne och nu skulle komma att lida. Detta blir en bitter dag för dig såväl som mig. Jag önskar attjag hade gifvit henne åt dig förut, men detta får väl tyvärr aldrig ske. Hon skall väl inte lemna oss, sade han nästan andlös, det är välinte deras mening att ta henne ifrån oss? Detär inte möjligt. Intrigen blir intrasslad, sade Treherne i låg ton till Ryder, nu .uppträder den dråplige älskarn på scenen. Men Ryder såg en sådan förtviflan präglad i den unge mannens drag, att han ej kunde skämta deröfver. Ni bör vara glad unge man, sade han, att er vän blir, hvad hon borde varit hela tiden, upptagen i sin egen familj. Det har varit ,ett olyckligt misstag, att mil du Broissart blifvit lemnad här i så många år. Är det mitt namn? frågade Nell, närmande sig Ryder och Treherne. Hon talade i en låg, nästan tveksam ton, Ja, svarade Ryder, vet ni inte det? Ni visste väl åtminstone att ni ej är mrs Willis barn eller hur? Ja, det har jag hört, svarade hon med fortfarande sänkt röst. Mrs Willis hade ända från Nells barndom inplantat hos henne, att hon var en lady född, och Nell sjelf hade i samtal med John Read begagnat detta uttryck, som vi hört; döck hade hon aldrig tänkt, att det skulle blifva hennes verkliga titel. Om hon i inbillningen hade föreställt sig stora hus, förnäma slägtingar och sig sjelf klädd i siden och juveler, hade detta varit en dröm ock