Återblick på riksdagen. fö IL li; Det är en ganska allmän föreställning, vilken också vid början af innevarande års iksdag ofta uttalades, att finansministern ar en synnerligen angenäm ställning, då an kan möta representationen med betydiga öfverskott i statskassan. Huru mycken anning, som, öfver hufvud taget, må anses igga till grund för en sådan föreställning, emna vi för tillfället derhän; visst är, att astän statsfinansernas tillstånd väl knappast illförene hos oss befunnit sig i ett så blomtrande tillstånd, som det, hvilket chefen för nansdepartementet kunde vid början af den yss till ända gångna riksdagen framlägga för olkets ombud, och oaktadt den allmänna rälmågan i landet nu är större och mera llmänt utbredd än någonsin förr varit hänjelsen, så har dock ingen af konungens rådh ifvare under den förflutna riksdagen rönt)! å många motgångar som just finansminitern, och hans ställning har under riksdasens fortgång varit allting annat än angeäm. Det har nemligen visat sig, att tanarne varit icke mindre skiljaktiga med afeende å sättet att komma utur den embarras le richesse, hvari man funnit sig försatt, än le under andra förhållanden pläga vara med fseende å valet af medel att fylla bristande illgångar. Af den del af hr finansminiterns finansplan, som berörde frågan om fverskottens tillgodogörande, är det endast örslagen om tilläggsbevillningens upphöande och om nedsättning till hälften af len personliga skyddsafgiften, som vunnit iksdagens godkännande, och man torde ernra sig att beslutet rörande sistnämnde skattetitel tillkom först genåm gemensam votering, enär förslaget derom i Första kam. maren rönte ett ganska kompakt motstånd. ? Deremot lyckades det icke att vinna rikslagens bifall hvarken till förslaget om f sättande af en fond för ovissa icp fr m tida behof, eller till försles.., 901 ram : sugen om lastpenDer eler bergvolkstiondens afskaffande. a 7 Olika krafter, som varit I verksamhet Ir att kullkasta det ena och det Pura af dessa förslag. Det förstnämnda, eller bildandet af en fond för ovissa och framtida behof, kan sägas hafva blifvit i all tysthet lagdt åsido för att ersättas af förslaget att använda 1871 års bankovinst till inköp för riksbankens räkning af utländska, lätt realisabla statspapper, emåtgärd genom hvilken det gamla ropet om bankens konsoliderande fick tillfälle att göra sig gällande, och detta, medgifvom det, på ett vida förnuftigare sätt än genom det ofta påyrkade reserverandet af medel till förstärkande af sådana bankens lånefonder, som t, ex. den allmänna diskonten, ett sätt att konsolidera banken, hvilket icke i den allra ringaste mån ökar dess förmåga att kunna under alla omständigheter med mynt infria sina sedlar. . Förslaget att borttaga lastpenningarne föll i båda kamrarne, på grund tydligen af den obenägenhet, som inom representationens majoritet ofta gör sig gällande, då fråga uppstår att åstadkomma lindringar, som i första hand anses komma stadsmannanärin: garne tillgodo, och dervid denna majoritet, förundefligt nog, alldeles förbiser, att de näringsgrenar, som drabbas af sådana afgifter som de i fråga varande, måste göra sig betäckta derför af producenterne eller konsumenterne af de varor, som utgöra föremål för transporter sjöledes, och att således borttagandet af en sådan afgift hår hela karakteren af en samhällets alla medlemmar tillgodo kommande skattelindring. Att rättvisa och klokhet i förening bjödo afskaffandet af bergverkstionden, och att denna åtgärd stod i full konseqvens med det redan verkställda afskaffandet af tackjernstionden, bestreds knappast från något håll; men förslaget derom föll genom en partimanöver af skattejordsintressets målsmän i Andra kammaren, hvilken manöver, såsom tillhörande de allra sev3scte dagarnes historia, våra läsare hafv i friskt minne. Det lid; icke ringaste tvifvel att hr fi NAD ntnisterns förelag till skattelindringar närflöto från en liflig öfvertygelse att han med sitt val träffat de skattetitlar, med afsoende å hvilka eftergifter skulle dels komma de mindre bemedlade skattdragande bäst ; till godo, dels vara egnade att aflyfta bördor, hämmande för vissa näringsgrenars utveckling. Hans finansplan led dock at ettj! grundfel, som väl i sin mån bidragit till det kyliga mottagande, som densamma rönt. Han lemnade helt och hållet å sido de förhoppningar och förväntningar, som allmänt ilandet förefunnos, att statsfinansernas gynnsamma tillstånd skulle föranleda afskaffandet af de förhöjningar i tullsatseria å de stora förbrukningsartiklarne kaffe .och socker, hvilka beslötos vid 1867 års riksdag med anledning af den betryckta ställning, hvari statsverket då befann sig. I sjelfva beslutet om dessa tullförhöjningar hade visserligen icke blifvit uttryckligen förklaradt, att de endast voro tillfälliga, men vid deras genomdrifvyande hade dock från alla sidor blifvit yttradt och förutsatt, att de skulle ånyo eftergifvas så snart statsverkets tillgångar sådant medgåfve. Statsmakterna hade i detta afseende iklädt sig ett slags hedersförpligtelse till nationen, hvilken bevarades i friskt minne. Sannt är, att dylika mer än en gång blifvit åtagna och — glömda, och det torde kunna betraktas såsom tillhörande sällsyntheterna att indirekta skatter, en gång genomdrifna och med några års häfd för sig, blifvit återj: nedsatta. Det är också med kännedom härom som vi för vår del städse hyst och förfäktat den åsigt, att då omständigheterna nödga till en skatteförhöjning, rörande hvilken man har anledning tro att den endastl: bör blifva tillfällig och öfvergående, det är vida mera välbetänkt af dem, som ärligt och allvarligt önska dess eftergifvande då den icke längre är behöflig, att, såvidt möjligt är, söka uttaga densamma genom direkt tilläggsbevillning. Den gör sig hos de skattdragande så bemärkt och betraktas af de fleste såsom så tryckande, !:att man kan hålla sig förvissad, att den blir åter afskaffad så snart nå-l gon möjlighet dertill erbjuder sig. Det torde emellertid få betraktas såsom ett glädÖB TR pr reg TT BR neder AFAAA ue la mr I MO ÖVUCÄM I MG GÖ 3 oo LE ——— jande vitnesbörd derpå, att en folkets allmänna önskan förmår inom den nya repre: sentationen göra sig gällande äfven i afseende på sådana indirekta skatter som de ifrågavarande tullförhöjningarne å kaffe och socker, att riksdagen beslutit afskaffa dem, oaktadt den k. propositionen hade ignorerat frågan derom. Det är icke blott med afseende på sjelfva den skattelindring, som således blir beredd, utan äfven såsom ett bevis på den nya representationens kraft och förmåga att i denna riktning värna de skattdragandes intressen, som man måste med fägnad anteckna detta resultat af 1872 års riksdag. Fullföljande tillämpningen af den grundsats, som numera genomgår vår tullagstiftning, att artiklar tillhörande de allmänna ste och oundgängligaste lifsförnödenheterna, äfvensom råvaror för industrien böra få tullfritt i riket införas, har riksdagen