Aftonbladet – 16 maj 1872, sida 3

— Stora teatern gaf i går inför en ta rik och animerad publik Villars dragoner af Aime Maillart. Denne kompositör, Au bers trogne anhängare och som snart följd honom i grafven, intog måhända främst rummet bland det moderna Frankrikes mu sikaliske mästare af andra ordningen ocI hans nu i fråga varande opera-comique hö jer sig genom en viss originalitet, förfina esprit samt frisk, stundom varm och mäk tig känsla betydligt öfver de verk af Am broise Thomas, Masså 0. a., med hvilka der esomoftast jemförts. Den intressanta lib retton, hvars fordringar lyckligt tillfreds ställas af maestron, bidrager i väsentlig mål att göra det hela pikant och underhållande Styckets hjeltinna, Rose Friquet, är sågon karaktersteckning lånad till hälften wu Georges Sands Syrsan, till hälften w Vallfarten till Ploermel af Meyerbeer men är en synnerligen talangfullt gjord ko pia, som åt sin framställarinna förlänar mån sahanda tillfällen att musikaliskt så väl som dramatiskt göra lifligt intryck. Frö zen Basiliers sätt att lösa denna uppgift änder skådespelerskan till mycken heder och skulle genom själfullt uttryck och ovanig bravur blifva en triumf äfven för sån serskan, om icke här, likasom i hennes Luie, den ofta för höga intonationen störde ffekten af många andra goda gåfvor. Den mtyckta artisten gjorde en riklig skörd af ifallsyttringar och blommor. Belamys roll tfördes i hög grad berömvärdt af hr Janon, hvars uppträdanden mer och mer tutnärkas af välgrundad framgång. Fröken öhrling har såsom Georgette ett tacksamt arti och uppenbarar i dess återgifvande n intelligens och talang, som blott allt för ällan erhålla värdigt motsvarande konstärliga uppgifter. De båda tenorpartierna Sylvain och Thibaut) blefvo af hrr Dahlren och Ohlsson rätt väl uppburna, änkönt den förstnämndes disposition ej tyckes vara den lyckligaste. Kapellet anföres af hr Nordquist.