Aftonbladet – 16 maj 1872, sida 2

ERE CK ERA! tede Herrar och Svenske Min! Af mitt helsotillstånd hindrad att tilltädesvara, då I, efter bivistad Gudsjenst i Herrans tempel, enligt grundlasens bud samlens till afsked, bringar Jag ider härmed Min hälsning. Många och vigtiga äro de frågor, som itgjort föremål för Edra öfverläggningar. Jti en del af dessa hafva, såsom Jag woppas, till landets båtnad ländande beslut blifvit fattade. Med afgörandet af undra, uti hvilka meningarne funnits hvarandra mycket motsatta, har tillsvidare måst anstå. Det gäller, rörande dessa, att med den hofsamhet och den aktning för andras redliga öfvertygelse, som höfves dem, i hvilkas händer lagstiftningskallet är lagdt, förbida den tid, då genom en allmännare enighet i uppfattningen vägen blifvit banad för lyckobringande beslut. Tillönskande Eder lycka och välsignelse i de värf I nu gån, hvar i sin enskilda verkningskrets, att återtaga, förblifver Jag Eder, Gode Herrar och Svenske Män, med all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen. Första kammarens talman, grefve Lagerbjelke, höll derefter följande afskedstal: Den djupa vördnad och. sanna tillgifvenhet, Hvarmed Svea folk ser upp till sin konung, göra äfven de deltagande känslor innerliga, som vid glädje eller sorg, vid lycka eller motgång alltid från folket egnas konung och konungahus. Grundlagens föreskrift att kamrarne vid riksdagens slut skola genom talmännen till konungen framföra sina välönskningar är icke något tomt ord; det är af uppriktigt hjerta som Första kammaren lifligt önskar och förtröstansfullt hoppas att den sjukdom, som nu hemsökt konungen, snart måtte vika och lemna rum för det fullständiga återställandet af H. M:ts för tvenne folk så dyrbara helsa. Till denna önskan anknyter Första kammaren äfven en oskrymtad försäkran om den förtroendefulla tillit och fasta trohet, som i Svea land betryggar förbundet emellan konung och folk, emellan frihet och lag. Med sådanakänslor, och under förtröstan att i H. M:ts nåd och ynnest få vara innesluten, nedkallar Första kammaren den Högstes vägsignelse öfver konung och konungahus. Andra kammarens talman, erkebiskop Sundberg, yttrade: Äfven riksdagens Andra kammare beklagar djupt det sjukdomstillstånd, som förhindrat H. M:t konungen att personligen emottaga folkombudens underd. afskedshelsningar. Den hoppas och önskar emellertid af innersta hjerta, att Gud ännu länge måtte bevara hans dyrbara lif till glädje för konungar hus och folk samt till lycka för de förenade rikena, Om inga oväntade omständigheter inträffa, hafva kammarens nuvarande ledamöter med denna dag fullgjort sitt uppdrag. Afslutningens stund som nu är inne, måste alltså af dem tillika betraktas såsom en räkenskapens stund. Ty fastän representanten endast har att svara inför sitt eget samvete och framtiden, kan han lika litet som någon annan stå vid målet af ett fullbordadt arbete utan att just då fråga sig sjelf, huru domen öfver hans verk skall utfalla. Vi afbida den domen utan öfvermod och utan fruktan, icke i tron på handlingarnes ofelbarhet, men i medvetande af de goda afsigternas rätt. Att hafva velat jemnare fördela skattebördorna, varsamt behandla ifråga satta lagförändringar och, under iakttaganIde af nödig sparsamhet i öfrigt, frikostigt luppmuntra allt, hvarigenom den andeliga loch materiella kulturen i landet kunnat be främjas, det är åtminstone en förtjenst. Ihvarpå den afgående kammaren vågar göra lanspråk. Må de, som härnäst väljas, ut rätta större ting. Aldrig skola de dock med en varmare kärlek, än nu sker, ned kalla Guds välsignelse öfver konung och fädernesland. mm dd nt ——— Efter ceremoniens slut på rikssalen åter vände kamrarnes ledamöter till sina sessions salar, der afskedstal vexlades. I Första kammaren yttrade grefve Lager I bjelke följande: I Mine herrar! Innan vi efter slutade arbeter åtskiljas, anhåller jag att till eder, mine herrar få frambära uttrycken af min vördnadsfulla och : hjertliga tacksamhet för den Vänskam välvilj och förtroende. hvarmed jag äfven under denn: