Aftonbladet – 11 maj 1872, sida 2

STOCKHOLM den 11 Maj. Bland ärenden, som förevoro hoskamrarne i sår afton, torde frågan om ändringar i grufvestadgan med anledning afförhanden varande förhållanden vara egnad att ådraga sig den största uppmärksamheten. Båda kamrarnes beslut i detta ämne utföll i öfverensstämmelse med det åf grefve Sparre, ihaxs reservation mot lagutskottets betänkande, afgifna förslag, och har således riksdagen beslutit, att i underdånig skrifvelse anhålla, att K.:M:t lels täcktes taga i öfvervägande huruvida inmutningsrätten i fråga om stenkol må kunna alldeles upphäfvas eller så begränsas, att garantier uppställas emot missbruk deraf ill men för jordbrukare eller jordegare, samt i ena eller andra fallet derom utfärda författning, dels låta omarbeta grufvestadsan i öfrigt i syftning att förekomma missoruk deraf till men så väl för jordbruket som vergsbruket. Statsutskottets förslag till beräkning af le extra-ordinarie inkomsterna, för hvilket vi I gårdagsbladet redogjorde, blef af båda kamrarne godkändt. K. M:ts till riksdagen aflåtna proposition om vissa ändringar i giftermålsbalken, ärfdabalken och strafflagen, i syfte att borttaga nu gällande förbud för ingående af äktenskap i vissa slägtskapsleder utan konungens särskilda tillstånd, har nu förevarit till förnyad behandling i båda kamrarne och dervid blifvit af riksdagen bifallen. Såsom våra läsare torde erinra sig, blef lagutskottets först i ämnet afgifna betänkande, som tillstyrkte bifall till den kongl. propositionen, återremitterad af båda kamrarne, hufvudsakligen på grund deraf, att man, beträf fande de i 2 kap. 62 giftermålsbalken omför mälda svågerskapsförhållanden, ansett åtminstone det; som eger rum när den ene är gift med den andres stjufson eller stjufdotter, fortfarande böra, oberoende deraf att dess betydelse såsom äktenskapshinder bort tages, medföra jäf för domare, om icke äfven för vitnen. Med anledning häraf hade utskottet nu försökt formulera ett kontraförslag, hvilket dock icke vann någondera kammarens bifall, utan blef, såsom nyss nämndes, den kongl. propositionen oförändrad bifallen. Då den författning, som sålunda nu blifvit af båda statsmakterna antagen, är af ganska stort allmänt intresse, återgifva vi den här fullständigt, så lydande: Förordning angående upphäfvande af 2 kap. 5 och 6 23 giftermålsbalken samt förändrad 1ydelso af 13 kap. 1 2 rättegångsbalken och 18 kap. 5 2 strafflagen. Härigenom förordnas, dels att 2 kap, 5 och 6 22 giftermålsbalken, sådana de tyda enligt för. ordningen den 10 April 1810, upphört att vara gällande, dels ock att nedanstående lagrum skola erhålla följande förändrade lydelse, nemligen kap. I 8 rättegångsbalken: Nu vill kärande eller svarande jäfva domaren; göre. dot beskedligt, och döme domaren sjell om et jäf. Desse äro laga jäf: Om domaren är med part i den Skyldskap, eller svågerlag, deri äktenskap efter 2 kap. giftermålsbalken ej byggas må, eller om han med part är syskonbarn eller i svågerlag i thy, att den ene är eller varit fire med den andres syskon eller syskons afkoming eller med någon, från hvilkens syskon den ndra härstammar, eller är domaren parts vederdeloman, eller äppenbare ovän: eller eger domaren, eller hans skyldemän, som ni nämnde äro, i den saken del, eller kunna då någon synnerli; nytta eller skada deraf vänta: eller hafver han 1 annan rätt i sammn sak domare varit, eller förr varit fullmäktig deri, eller vitnat, eller förut såsom betjent i någon rätt, eller hos konungens befallningshafvande, något slut fattat, som den saken rörer: eller hafver han sjelf en lila sak i annan rätt. Vet domaren att sådant jäf emot honom är, ändå att parten ej är derom kunnig; träde sjelfmant ifrån rätten. Söker endera parten, sedan rättegång anhängig är, sak med domaren, eller tillfogar honom något med ord eller gorming, i uppsåt att honom dermed jäfvig göra; et skall ej för jäf räknas. 18 kap. 5 8 strafflagen. 4 Otukt mellan personer, som äro med hvafandra besvågrade genom enderas äktenskap med den andras syskon eller syskons afkomling eller med någon, från hvilkens syskon den andra härstammar, straffes med böter.Ett annat K. M:ts till riksdagen afgifna förslag, hvilket äfven blifvit af riksdagen bifallet och således blifver lag, är förklaringen af 17 kap. 3 2 handelsbalken, angående företrädesrätt till betalning ur lös pant. Denna förklaring, hvarigenom behofvet af en särskild författning angående upplag af produkter och varor i viss mån afhjelpes, är jemväl af det allmänna intresse, specielt för affärsverlden, att vi anse oss böra här meddela densamma. Den lyder sålunda: Härigenom förklaras, att med det i 17 kap. 3 handelsbalken förekommande stadgande, att den, som hafver lös pant i händer, njute derutur betalning framför gäldenärens öfriga fordringsegare, afses äfven det fall, att gods, hvari panträtt är af egaren medgifven, innehafves af tredje man, som förbundit sig att godset eller dess värde panthafvaren tillhandahålla. Båda kamrarne hafva förkastat lagutskottets förslag till en framställning hos K. M:t med anledning af väckta motioner om ändring i förordningen angående grunderna ch vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring. Då kamrarne på samma gång godkänt utskottets afstyrkande yttrande rörande andra i ämnet väckta förslag, komma således motionerna rörande hithörande fråsor icke att vid denna riksdag leda till någon åtgärd. I dagens plena, som började kl. 12 midlagen, sysselsatte sig Första kammaren utelutande med statsutskottets betänkande ansående afskrifning eller aflösning af grundkatterna. Diskussionen, som icke på f, n. hann afslutas och till hvilken vi således m måndag skola återkomma, öppnades af notionären i ämnet, grefve Posse, som yrkade bifall till utlåtandet, hvilket yrkande ir Montgomery-Cederhjelm, och frih. Sprengtporter biträdde. Afslag yrkades deremot, huru på något olika grunder, af hrr Odelverg, v. Ehrenheim, Wallenberg, friherrarne torn hlad TITlaalac och De floor Vv ftalman