Aftonbladet – 11 maj 1872, sida 2

Helt nära intill stranden, på den gröna sluttningen af en af Kents beryktade kullar, stod ett litet farmhus, hvars enda anspråk på denna benämning var, att dess egare, Jakob Willis, bedref ett litet landtbruk, ehura i en högst obetydlig skala. Benämningen farmhus leder ovilkorligen tanken på rymliga, välbyggda, med aprikoser eller vinrankor betäckta bostäder, i hvilka lif och rörelse herrska, på välförsedda trädgårdar, på logar, ladugårdar och svinhus, men Jakob Willis gård kunde svårligen uppvisa något af allt detta. Det var ett slags bättre stuga med hvitrappade väggar och tegelstensgolf, samt ett stycke trädgård utanför, der nejlikor, solrosor och ringblommor växte i skuggan af krusoch vinbärs buskar. De små egorna lågo bakom byggningen och på en äng gingo några kor och svin förnöjsamt betande, samt tillfälligtvis med dem en ruggig ponny, hvilken eljest med sitt bihang af en kärra strängt var tagen i anspråk att fortskaffa fisk till de aflägsnare ställena. I Chelton Marsh ansågs Jakob Willis för egendomsegare och hans egendom kallades farm Cottage. Det var en vacker förmiddag i Augusti; solen skickade sina strålar varmare, än som var behagligt in i hvardagsrummet på farmgården, der ett par qvinnor stodo blossande af hetta öfver siha strykjern. Den ena af dem, en medelålders qvinna, hvars magra, något lutande gestalt häntydde på en något svagare helsa än man i allmänhet väntar att finna i hennes samhällsklass, var mrs Willis sjelf; den andra var en ung, starkt byggd tlicka, som, i fall hon var den äldres dotter, föga liknade henne. En annan qvinna satt i den öppna stugudörren och såg upp från sin stickning, då en liten