Aftonbladet – 10 maj 1872, sida 2

det skulle innefatta ingenting mindre än tillerkännandet af en rättighet för majoriteten att undertrycka minoritetens yttrande rätt. Tal. protesterade emot ett sådant tillvägagående såsom grundlagsvidrigt. Hr Ifvarsson trodde, att grundlagen tillät en ledamot att gifva skäl för sin reservation, men ej att dervid upptaga andras skäl till vederläggning. Han ville derför protestera mot en del af frih. Gripenstedts yttrande, och på samma gång gifva talmannen rätt med afseende på den af honom meddelade varningen, med hvilken han dock ansåg honom ha dröjt för länge. Häri instämde hr Jan Andersson. Hr Sjöberg fann det svårt att uppdraga en teoretisk gräns för hvad en reservation bör innehålla eller ej. I allmänhet inskränkas sådana blott till ett tillkännagifvande att reservanten ej deltagit i beslutet; men om han dertill knyter några skäl, så är det omöjligt att bestämma hvad som må yttras eller ej. En hel riksdags lagstiftningsarbete skulle ej förslå för att i sådant hänseende uppdraga en gränslinie. Talaren ville erinra, att i bondeståndet hade fall förekommit då yttranden uteslutits ur protokollet, men sådant hade skett endast då dertill erhållits samtliga medlemmars begifvande. Tal. trodde, att man genom uteslutningsyrkandets vidhållande skulle sätta talmannen i en svår belägenhet, och att han icke gerna kunde grundlagsenligt framställa proposition på ett sådant yrkande. Häri instämde hrr Adlersparre, CO. Wikström och Dahm. Hr Törnfelt fann reservationen besynnerlig, men ville ej, såsom varande vän af yttranderätten, vara med om dess uteslutning ur protokollet. Hrr Ola Jönsson och Per Nilsson i Espö protesterade slutligen äfven mot frih. G:s yttrande, på hvars obefogenhet de funno ett bevis deri, att det ej skulle kunna förmenas den deri angripne att vid protokollsjusteringen afgifva svaromål, hvarpå åter kunde följa en vidlyftig debatt. Sedan diskussionen härmed var afslutad förklarade hr vice talmannen, att han, med anledning af den tydliga föreskriften i 2 76 R. O., huru förfaras bör då fråga uppstår om uteslutning af något yttrande ur protokollet, fann sig förhindrad att framställa proposition på grefve Posses yrkande. Mot denna förklaring förspordes ingen invändning och kammaren öfvergick till behandling af de på föredragningslistan upptagna ärenden. Andra kammaren biföll derefter lagutskottets tillstyrkande utlåtande med anledning af K. M:ts proposition med förslag till förklaring af 17 kap. 3 3 handelsbalken, angående företrädesrätt till betalning ur lös pant, samt samma utskotts afstyrkande af hr Norens motion om utarbetande och antagande af en lag angående upplag af produkter och varor. Mot den förra delen at utskottets hemställan hade grefve Sparre reserverat sig och utspann sig nu härom en långvarig diskussion, der motsidans åsigter förfäktades af, förutom h. exc. justitiestatsministern, hr P. Olsson från Helsingborg, Carlen och Nils Larsson i Tullus. Reservanten understöddes endast af frih. Tamrr. Genom votering utföll beslutet så som vi ofvan nämnt med 76 röster mot 53. I afseende å dessa frågor har Första kammaren redan under onsdagens sammanträde fattat enahanda beslut. I Första kammaren upptogs förmiddagens plenum hufvudsakligen af behandlingen af statsutskottets betänkande i anledning af K. M:ts proposition i fråga om bergverkstiondens upphörande. Utlåtandet, tillstyr kande bergverkstiondens upphörande för alla verk, som förut utgjort densamma, med undantag af Sala och Hellefors silfververk samt Garpenbergs kopparverk, dock för åtskilliga privilegierade med vissa vilkor och förbehåll, blef i alla punkter af kammaren bifallet. Dock var diskussionen stundtals temligen liflig, men torde, såsom berörande alltför stora detaljsaker, ej ega något allmännare intresse. Rörande vilkoren för tiondens upphörande med afseende å Åtvidabergs kopparverk samt Stora Kopparbergs bergslags verk fattades, beslutet först efter voteringar, som båda gångerna begärdes af grefve C. G. Mörner och utföllo den förra med 43 ja mot 31 nej, den senare med 51 ja mot 16 nej. Med afseende å Löfås silfververk och Dylta svafvelverk yrkade frih. af Ugglas och hr Nordström att ingen löseskilling af dem skulle fordras, alldenstund de, som för bestämda från statsverket utbetalda summor afstått från sina privilegier, numera borde behandlas såsom oprivilegierade. Likväl bifölls äfven denna punkt. Bevillningsutskottets betänkande angående beräkningen af tull-, postm. fl. medel samt statsutskottets memorial med förslag till stadganden i det nya reglementet för riksgäldskontoret angående de under innevarande riksdag på nämnda kontor anvisade statsutgifter, biföllos utan någon diskussion, Åke lkle darrande torn nan