törre penninganstalterna, företrädesvis banerna, bevakades af soldater, en stark af: lelning marinsoldater lade besatt rådhuset, Kristiansborgs slott och arsenaien Vvörd Hör vakade af artilleri o. s. v. En mängd ny ikne passerade — till och med i vagn — vägarne vid Felleden. Muraren Grön, vilken på lördagens möte mycket morskt hade förklarat, att han icke var rädd för 34-pundiga granater, undfägnade nu med en komisk episod midt i allt deita allvår, då han hade fått det kuriösa infallet ätt Vis sig på en gammal hästkrake, hvilket väckte något uppseende och inbragte honom några hurrarop från anhängarne, på hvilka han helsade nådigt. Ännu mer eget vardet, att en annan af socialisternes ledare, cigarrarbetaren Wiirtz, tidigt på eftermiddagen arresterades för oskickligt beteende å gata samt fylleri. Något senare började likväl en del af folkhopen vid Trianglen antaga en mer hotande hållning, kasta sten på polisen och husarerne eller slå snis, sand och dylikt i ansigtet på dem; de ville icke heller förfoga sig bort. Då gjordes chock af polisen med battongerna och af husarer med dragna sablar — dock begagnades blott flatsidan — hvarigenom detlyckades spränga folkmassan. Senare, då det åter kastades sten, gjordes ånyo en chock af husarerne, och i skymningen, då pöbeln på Österbro började Kasta sten på spårvagnarne, slå sönder gaslyktorna genom stenkastning och begå andra excesser, rensades gatan ännu en gång af husarerne. En husaroffieer träffades vid dessa sammandrabbningar af en sten på bröstet, men blef ej skadad; Deremot blef en sergeant:så illa sårad i hufvtdet af en sten, att han måste underkastas läkarebehandling. Två soldater och någrå polisbetjenter hade fått obetydliga kontusioner af kastade stenar. Flere i folkmassan, hvilken förnämligast bestod af lärgossar och straffade personer, fingo naturligtvis mycket stryk, men ingen blef egentligen sårad; deremot blefvo ett tiotal personer häktade: Efter det sista af ofvannämnda samiiaildrabbning tågade hopen till staden, der några i förbigående slogo sönder lyktor och några rutor i polisvaktkontoret vid Store Kongensgade, men inga folkskockningar uppstodo, emedan polisen genast kom tillstädes och befallde folket skingra sig. Det var väl mer menniskor än vanligt på gatorna, men sinnesstämningen var tung och mulen. Deremot var det en lifligare sammankomst i Internationales lokal, der tal I höllos, hvilka förnämligast gingo ut på att I förmana till lugn. De samlade åtskildes dock först på polisens uppmaning. Till I middagstiden föreföllo inga ytterligare exI cesser, och de arresterades antal hade blott ökats med några få, inalles ungefär ett Ttjugutal,