Aftonbladet – 6 maj 1872, sida 2

jtuunlen atskuren, och insurgenterne hade fyra trainer och fem lokomotiv till sitt förfogande. På det parlamentariska området förestår för den spanska regeringen en strid, som måhända torde bli kinkigare än den, som nu utkämpas i bergen. Äfven här har regeringen utan tvifvel att frukta ett guerillakrig af den oppositionella minoriteten emot den ministeriella majoriteten. Den förstnämnda ämnar fördröja cortes arbeten så mycket som möjligt och i synnerhet förhindra voteringen om budgeten till den 1 Juli, för att derigenom försätta regeringen i det alternativ, att hon antingen måste begå ett öppet författningsbrott eller underkasta sig en stor finansiel förlägenhet, i det hvarje spanior enligt författningen är berättigad att vägra att betala hvarje skatt, som icke blifvit regelbundet beviljad af representationen. Afslutandet af finanslagens behandling före den 1 Juli har emellertid finansministern redan för flere veckor sedan förklarat för omöjligt. Under de senaste fyra åren har i Spanien hvarken blifvit diskuterad eller beviljad någon finans. lag. Det är derför blott fråga om beviljandet af en parlamentarisk fullmakt att tillsvidare upptaga skatterna, och huruvida denna fullmakt nu kommer att meddelas, torde måhända i väsentlig grad komma att bero på de kungliga truppernas framgång mot carlisterne. Om dynastien och kabinettet Sagasta segra i fält, skall oppositionen näppeligen våga att neka konungen medel till regeringens fortsättande. Vid det sammanträde, som den af franska nationalförsamlingen tillsatta komiten för territoriets befriande från den tyska ockupationen den 30 April höll i Versailles, förklarade finansministern Goulard, att de tyska trupperna skulle komma att utrymma de ockuperade departementen, så fort Frankrike betalt hela krigsskadeersättningen. Inga definitiva underhandlingar hade ännu blifvit öppnade med afseende på de tre milliardernas betalande före Maj 1874, då de som bekant förfalla till betalning, men preliminära ouvertyrer hade blifvit gjorda, hvilka hade gifvit det resultat, att Tyskland vore gynnsamt stämdt för saken. Gouland tillade, att han trodde, att tyska-sändebudet i Frankrike, grefve Arnim, vid sin återkomst skulle medföra instruktioner, som tilläte honom att öppna regelbundna underhandlingar. Inrikesministern angaf åtskilliga hinder för ett forceradt lån, och förklarade, att det vore lika nödvändigt att vädja till det egna intresset som till fosterlandskärleken, samt att söka erhålla möjligast största understöd af utländska kapital. Regeringen begärde att erhålla oinskränkt förtroende att välja bästa sättet; dock hade hon ännu icke fattat något beslut, och uppmanade komitån att fortsätta sina undersökningar. Regeringen skulle antaga hvarje verkställbart förslag. I nationalförsamlingens möte samma dag antogs andra paragrafen af lagen om upprättande af ett statsråd. Alla ministrarne erhålla enligt denna paragraf säte och stämma i rådet. Gambetta understödde paragrafen. Derefter började en debatt om tredje paragrafen, som rör utnämnandet af rådets medlemmar. Komiten föreslog, att de skullle utnämnas af nationalförsamlingen, lvaremot regeringen yrkade, att de skulle utnämnas af chefen för den verkställande makten. Regeringens åsigt bekämpades af högern, hvilken framhöll, att statsrådet borde utgå ur församlingens majoritet, på det att hon skulle kunna vara förvissad, att hennes politik komme att tillämpas. Justitieministern Dufaure visade nödvändigheten af att statsrådet utsågs af den exekutiva makten. Han ådagalade det obefogade i den afundsjuka, som högern visade den exekutiva makten. Den nuvarande exekutiva makten var den svagaste, som någonsin stått gent emot en kammare, och. ett statsråd, som utnämndes af nationalförsamlingen, skulle lätt kunna komma i konflikt med regeringen och äfven blifva en källa till anarki. En kommande nationalförsamling skulle äfven härigenom råka i allvarligt bryderi och statsrådets utnämnande af regeringen vore den enda garantien mot anarki och despotism. Såsom telegrafen redan berättat, antogs komitens förslag med 353 röster mot 322. Den komit, som af nationalförsamlingen blifvit tillsatt för att afgifva yttrande huruvida kapitulationskomitåns rapporter borde offentliggöras, har underrättat krigsministern att komiten enhälligt är för de sammas utgifvande. Krigsministern har skriftligen underrättat komiten, att han är emot ett dylikt steg, men att om komiten vidhåller sitt beslut, skulle han respektera det. Regeringen är emellertid emot, att kapitulationskomitens protokoll skola offentliggöras, hvilket åter komiten önskar. General Wimpten har i de franska tidningarne infört en protest mot det ogillande, som i kapitulationskomitens rapport kommit honom till del för hans åtgöranden vid kapitulationen vid Sedan, General Wimpfen förklarar, att han icke går in på komitens åsigter och begär att komma på ndragningsstat, I lägret vid Satory verkställdes den 30 April dödsdomen öfver den från kommunipproret bekante Genton, hvilken blifvit öfverbevisad om deltagande i erkebiskopens Vf Paris och de öfriga såsom gisslan tagna ,ersonernas dödande. Schweiz sändebud i Frankrike, dr Kern, ifverlemnade den 30 April till utrikesminitern Remusat å sin regerings vägnar en rotest mot passtvångets bibehållande vid chweiziska gränsen, under det detsamma fore upphäfdt för England och Belgien. Officielt bekräftas, att Amerika återager anspråken om indirekt skadersättning, under förutsättning att Engand som krigförande, vid möjligen inträfande tillfälle, icke uppställer indirekta erättningskraf emot Amerika. I verkligheen gifver således Amerika efter för de af Ingland uppställda fordringarna, ehuru, enigt Times korrespondent i Filadelfia, ingen örändring kommer att göras i den amerianska klagoskriftens ordalvdalsa Puno