Aftonbladet – 4 maj 1872, sida 4

Några Dikter Robert Burns. Qm skaplynnet i Robert Burns, den store skottske skaldens diktning har det blifvit sagdt, att han är en naturskald i ordets sannaste och ädlaste mening. Som hans berömde biograf Carlyle yttrar, diktade han ej efter hörsagor, utan efter hvad han sett och erfarit. En doft af gröna ängar och rena bergsvindar genomgår hans sånger, de återspegla Triskt: naturlif och kärnfulla naturmenniskor. Det fanns en oemotståndlig Kraft hos honom och likväl så ofta ett ljuft, medfödt behag. Tårar funnos hos hondm och förtärande glöd, likt blixten som döljer sig i sommarmolnets droppar. För hvarje mensklig känsla egde han en ton uti sitt bröst, men ständigt samma nrsprunglighet, samma verklighet och samma enkelhet. (3591)