Aftonbladet – 4 maj 1872, sida 3

rjänner man att 27 712 ar kompletterad ar 18520 ars myntbestämningslag, i hvilken det heter att sedlarne skola inlösas efter den grund, som af k t joch riksdag stadgad är, och alla förbindelser f ji enlighet dermed fullgöras, der icke annat a a behåll blifvit stadgadt. TI fall man gör ett dylikt förbehåll, kan man således trygga sig om sottet hade . fatt erhålla klingande valuta. Ul t jemellertid nu föreslagit den be: bankens sedlar skola efter deras lydelse inlö ) Dessa ordalag hade äfven vid föregående riks-dagar föreslagits, men då hade man äfven före1 Islagit upphörande af tvångskurs på sedlarne. Då detta nu ej skett, så kunde förstnämnda allsj männa föreskrift gifva anledning till berättigade ifarhågor, enär man ej hade någon säkerhet på latt icke sedlar skulle kunna utgifvas på skilje;loch kopparmynt. För att afhjelpa detta fel förelog tal. återremiss till utskottet och uttalade t att man skulle kunna vinna det vigtiga temålet att införe guldmynt, om man åt para-Igrafen gåfve denna lydelse: Riksdagen allena Jeger rätt att genom banken utgifva sedlar. hvilka -jerkän åsom lagligt betalningsmedel. der icke Jannat förbehåll stadgadt är. Dessa sedlar skola vidanfordran af banken med silfver eller guld jinlösas efter de grunder, som af konung och riksIdag gemensamt bestämda blifvit. Frih. Stjernblad beklagade attiutskottets förslag icke den vigtigaste af de härmed jsammanhängande frågor i bestämmelsen om och i hvad mån riksbankens sedlar skola gälla såsom llagligt betalningsmedel. Utskottet har endast; afsett möjligheten att bereda öfvergång till ett mat myntsystem, grundadt på guld, cch dock . som sagdt, borttagandet al banksedlarnes! ångskurs det vigtigaste, ty det finnes ingenli verlden, som har sådana rättigheter som riksbank, hvilken utom sedelutgifningsrätten äfven eger att utgifva ett obegränsadtbhelopp af 3 månaders vexlar. Då nu Andra kammaren beslutit återremiss af denna punkt samt man ej kunde veta om icke skälen för detta beslut gått i samma riktning som de af tal. framställda, och då det i alla hänseenden vore af vigt att man finge orden med silfver eller guld in-l: förda framför ordet inlösas-, yrkade äfven tal. : återremiss. s f Hr v. Ehrenheim yttrade med anledning af den förste talarens framställning af tvångskursens skadliga verkningar, att han lika lifligt som ! denne önskade att tvångskursen måtte blifva af-: skaffad, men att vi ha fem riksdagars erfarenl: het af hvilken sannolikhet det förefinnes för ett sådant förslags genomdrifvande, och det öde den li förra k. propositionen i ämnet undergick inom 4 Andra kammaren torde lemna en upplysning om lt huruledes ett dylikt förslag nu skulle bli mot-lt taget. Emellertid har chefen för finansdeparte-ls mentet sökt undanrödja det hinder för införande 1 af guldmyntfot som ligger i nuvarande grund-c lagsstadgande. Utskottet har äfven ansett det!lf fara sin skyldighet att söka rödja dessa hinder 1 ur vägen, ty om också icke grundlagen helt och 1 hållet hindrar införandet af guld i stället för )l silfver, så är det dock säkert att dertill skulle c fordras en mängd lagförändringar, af hvilka en !1 del skola antagas af konung och riksdag gemenq samt, en annan del af konungen ensam och enjs annan del åter af riksdagen ensam. Men det1 vore alldeles icke troligt, att dessasamtliga skulle c kunna genomföras i strid mot den majoritet, s som är mot hela saken och hvilken skulle få tilll rvandter alla dem, som anse att detta jls vore ett kringgående af grundlagen. Fråganis ställer sig följaktligen på detta sätt: Tvångskurs c med silfver eller tvångskurs med silfver, menbk med möjlighet af att införa guld. Då det nuls är af allra hi vigt att man öfvergår tillli e tal. hålla sig till den metv r h a , d 0 Vv b b n a F t Vv gskurs med möjligheten af att nföra guld vore att föredraga framför det gamla. I båda fallen har man sedlar löpande med tvångskurs, men i förra fallet är deras lydelse på en metall som man önskar få såsom standard införd. En säkerhet mot de skadliga verkningarne af tvångskursen ligger deri, att det står i grundlagen att sedlarne skola efter deras lydelse i frias. Det är derigenom gifvet, att man icke på en enda dag kan besluta att sedlarne icke efter deras lydelse skola infrias, utan att för ett sådant beslut erfordras tvenne riksdagars samtycke. Bestämmelsen om att det skall vara med silfver som sedlarne infrias berodde derpå, att vårt myntsystem då som nu var grundadt på silfver, utan att man tänkte sig någon annan myntfot, och det var således helt naturligt att!v detta ord begagnades. Om nu grundlagen be-!h mde, att banken, då så påfordras, skall vara je skyldig att med guld eller silfver inlösa sinajd sedlar efter den grund som af konung och riks-i1 dag gemensamt bestämmes, så utgör detta enb fullkomlig garanti för att en försämring af bank-a sedlarnes värde icke skall kunna företagas afls den ena statsmakten. Deremot innehåller nuva-a rande stadgande alldeles ingen garanti mot en myntförsämring, som af båda statsmakterna fö-jte retages, ty om de vilja bestämma att 1 rdr ilt: silfver skall innehålla en mindre qvantitet silf-s! ver än förut, så finnes intet hinder deremot. Ta-ly laren trodde således att hvad som nu föreslagits s: skulle vara mera betryggande ä men att hvarje försök att gå län; lyckas och dessutom föranleda förspillande af ts en dyrbar tid. ti Grefve Henning Hamilton, som delade hr Wal rc lenbergs åsigter, trodde dock att denne misstagit v: sig om rätta sättet, då han yrkat afslag, enär jd nua punkt blifvit af Andra kammaren åter-p remitterad, men K. M:ts proposition i enlighet de med utskottets betänkande afslagen. Följden skulle således bli, om denna kammare afsloge punkten, att båda punkterna samt dermed hela saken komme att förfalla. Yrkade återremiss. Hr v. Koch instämde häri och framhöll, att om orden silfver eller guld insättas i förslaget, så D ehöfver detta icke medföra dubbel standard. Frih. v. Sehwerin ansåg att förslaget utgjarde n försämring, enär det aflägsnade möjligheten f att få tvångskursen upphäfd. Detskulledessutom icke vara omöjligt att representationen i stt ögonblick af yra kunde komma att utgifva edlar till ett belopp af t. ex. 200 millioner, då let i banken blott funnes ett underlag af 10 nillioner. Så länge stadgande funnes om att edlar äro mynt, kunde tal. icke inse att privatankerna kunna åläggas att inlösa sina sedlar ned silfver, Tal. skulle vilja göra mycket för utt få guld till myntfot, men ansåg att man äfven ) de unde köpa guld för dyrt. st Grefve J. 0. Mörner anmärkte att det blifvit ipplyst att före år 1809 icke fanns något stadvande om tvångskurs, och detta hade likväl icke örhindrat åtskilliga olycksbringande realisatio NC er af bankens tillgångar. Man kunde med an-K edning häraf fråga om tvångskursens borttagande! de kulle åstadkomma kapitalets bibehållånde i ornb1 adt värde. Om man tager bort denna föreskrift h r grundlagen, så ville tal. väl se hvad som unde hindra en kommande riksdag att i allalni all bestämma en tvångskurs på bankens sedlar. fu dan har sagt att eganderätten skulle bli be-LE, ryggad, men detta vinnes sålunda ej det ringa-l!hs te genom att borttaga ifrågavarande stadgande lp, r grundlagen. Tal. vore dock icke emot en för8 ndring i det nu bestående. Hvad beträffade den ? mtalade orättvisa, som skulle begås mot privatli; ankerna, så vore det snarare en vinst för desse ör tt man eger rätt att hos dem inlösa sina för-li indelser med riksbankens sedlar, ty desto min-!ph, re skulle deras egna till inlösen förekomma. Gretve C. 6. Mörner trodde att det är nöd-!9 ändigt för Sverige att så ordna sitt myntsystem Så tt det kan öfvergå till guldmyntfot. Tal. fann sa et emellertid besynnerligt, att de som mest vabi för ett sådant ordnande just nu ställde sig uy eremot och yrkade afslag. Konsegvensen häri 50 inge de stora finansiererna förklara. Framhöll ödvändigheten af att spridningen af småsedlar UI minskades, i fall spridningen af klingande myntke kulle befordras. . JIA Betänkandet blef slutligen i denna punkt tilllgå itskottet återremitteradt. bå lif at rågan om krigsundervisning i skolorna. !y, Angående första punkten af Första kammarens yt illfälliga utskotts utlåtande beträffande den ilqg Andra kammaren väckta motion om införande af d dte nltara Iyjgdindaorvisning I clalarma vtte I de