Aftonbladet – 4 maj 1872, sida 3

Jegna sig till stråkväg för verlästrafiken och verldshandeln. Från den tiden förvandlades föreTtaget mer till en geografisk och vetenskaplig Ifråga, och såsom sådan gå försöken till densammas lösning tillbaka till mycket äldre tider, åtminstone dubbelt så långt tillbaka som upptäck-Iten af Amerika; ty redan år 1040 företogo mät. Ifrån Friesland en nordpolsexpedition från Weser, I och ungefär 1060 konung Harald Hårdråde en dylik. Ja, deu fråga, som nu företrädesvis sysselsätter sinnena i afseende på den höga norden, Inemligen hurvida det öfver hufvud taget är möjligt att färdas öfver polarhafvet och framträdga ända till en matematisk punkt, nordpolen, är ännu mycket äldre; ty redan för årtusenden sedan diskuterade man, om polen kunde uppnås eller ej, och Aristoteles uppställde för lungefär 2200 år sedan den läran, att jordens I tropiska regioner, d, v. sg. alla länder mellan T vändkretsarne, omslöto ett öde, obeboeligt och opasserbart, svedt och förbrändt område, emedan lodräta solstrålars glöd hvarken tilläto växtleller djureller menniskolif uppstå, samt att likalledes polar-regionerna, på andra sidan polkretsarne (66,? n. br.) för köldens skull voro obeboeliga och opasserbara. . Frågan om eqvatorn är afgiord fartyg segla öfver den utan att svedas ell er råka i brand, och den portugisiske sjöfaranden Diniz Dias var den förste fördomfrie, modige och företagsamme man, som år 1445 trängde fram mot den illa beryktatade eqvatorn; men nordpolen väntar ännu på sin Diniz Dias. Statistiskt. En af det senaste krigets följder har statistikern Kolb redan på förhand förutsagt skola visa sig vid den nu fullbordade folkräkningen i Tyskland; han förutspådde nemligen. att det skulle efinnas, att antalet af qvinnor i förhållande till antalet män till följd af kriget skulle vara ännu större än förut. Det visar sig sålunda t. ex., att i Preussen (hvarest det år 1864 fanns 95,244 flere qvinnor än män och år 1867 till följd af kriget med Österrike och utvandringen 194,249 flera qvinnor än man qvinnorna nu äro 213,868 flera än männen. I de öfriga tyska länderna visar sig, för så vidt folkräkningslistorna äro färdiga, enahanda olikhet i antal mellan könen; i det lilla Wirtemberg har t. ex. öfverskottet af qvinnor efter kriget ökats med 9212. I sanning en so! lig följd af kriget! utbrister en tysk tidni ij ti fn att ingen penningersättning är tillräcklig att uppväga den. Telegrafväsen. En ny undervattenskabek: Mellan portugisiska regeringen, Telegraph-Construction Company. och Falmoutb-Gibralfar-Malta telegraf-bolaget har den 2 dennes en öfverenskommelse ingåtts att nedlägga en kabel mellan Lissabon och Brasilien, hvilken äfven skall beröra Madeira och Cap Verde. Etnologiskt. Judarnes spridning på jorden. I sitt hemland, Palestina, ha judarne redan för länge sedan smält tillsammans till en ringa återstod. Hufvudbältena för deras spridning äro nu Afrikas norra kust från Marocko till ten, der de i synnerhet i Berberstaternas kuststäder utgöra en väsentlig beståndsdel af befolkningen, samt dernäst den sträcka at Europa, som ligger mellan Donauflodens nedre lopp och Östersjön. Bland de slaviska folkslagen, hos hvilka de på visst sätt ersätta medelklassen, vistas omkring 4,000.000 judar, hvaremot i hela Europa (Frankrike, Italien och Pyreneiska halfön) nu icke finnas mer än 10,000 judar. Genom den europeiska utvandringen ha judarne spridt sig i Amerika och Australien, der de i stora handelsstäder redan föröka sig på samma sätt som i Afrika och i mycket betydligare procentskala än den kristna befolkningen. Äfven de, som äro bosatte på norra kusten af Afrika, tränga oupphörligt allt längre in i Sahara och derifrån mot söder. Timbuktu, den berömda ökenstaden vid norra kanten af Nigerdalen, har sedan år 1858 varit sätet för en handelsidkande judkoloni. Oberäknadt de europeiska juderne i Caplandet, finns det i Afrika blott falaschas eller abyssiniska svarta judar. De i Svanien, en dal på södra sluttningen af Kaukasus, upptäckta lachamuli kunna betraktas såsom en gren af judarne i Mindre Asien och Armenien, I Yemen och Nedschran i vestra Arabien finnas talrika kolonier. Judarne i Euphratlandet och Persien ha länge varit kända, i turkomanernes länder bo de i de fyra fästningarne Scherisebo, Kitob, Schamatan och Urta Kurgan, äfvensom i 30 andra mindre städer, ega lika rättigheter som .andra invånare, men betala högre afgifter än desse. Det finns vidare judar i det inre af Kina, och i Cochin vistas såväl hvita som svarta judar. Cochin ligger på Malabarkusten och fördelas i en britis) samt en under britiskt beskydd stående del; i den sistnämnda ligger judestaden. Enligt traditionen flyttade ungefär 10,000 judar år 70, kort efter templets förstöring och judarnes kringsplittring, till Cranganore vid kusten. Derifrån flydde det fredliga folket, som dittills icke hade blifvit förorättadt, år 1555 för de intoleranta ortugiserne till det inre af Cochin, hvarest radJahn beredvilligt mottog dem och anvisade vistelseort åt dem. Cochinjudarne fördelas i två klasser, de hvita eller Jerusalemsjudarne och de svarta judarne. De förre äro tydligen afkomlinfar af de invandrade, hvaremot de svarta judarne ärstamma från inhemska proselyter. De hålla sig skilda från hvarandra, och hvarje gren bar gin särskilda synagoga. Kommunikationsväsen. Direkt jernvägsförbindelse mellan Kjöbenhavn och Hamburg. I denna fråga ha rådplägningar under de senaste veckorna hållits i Berlin af representanter för de tyska och danska köpmannakorporationerna. nderhandlingarna äro nu afslutade, och man har blifvit öfverens om de vigtigaste punkterna, bland andra om inrättande af en ångfärjeförbindelse mellan Fehmern och Lolland, om förbindelsen mellan öarne Falster och Lolland samt i allmänhet om riktningen.