Aftonbladet – 4 maj 1872, sida 3

plats — halfdäcket — är vanligen ej mer upptagen än att de åtminstone kunna stå der, men för däcks-passagerarne deremot; som hvarken ha en plats att stå på eller ens kunna erhålla det skydd emot blåst och regn som relingen lemnar, är detta förfaringssätt, lindrigast sagdt, oförsvarligt. Men ej nog härmed. Författningen bestämmer nemligen hur många passagerare som far tyget får föra, men nämner deremot ej ett ord om en annan, för ett passagerarefartyg vigtig omständighet — den hur djupt ett fartyg får nedlastas. Derför får man ock stundom se fartyg så djupt nedlastade att salongsventilerna ej ligga en half fot öfver vattnet, och exempel skulle kunna anföras på ännu oförsvarligåre nedlastning. Låt vara att ventilerna kunna i händelse af behof stängas innanför medelst jernluckor, men om en sammanstötning skulle inträffa nattetid, som hade till följd att fartygets sida dlefve aldrig så litet intryckt invid-en entil, så lärer luckan ej bli till stort gagn, äfven om man under den villervalla som vid ett dylikt tillfälle uppstår, skulle i tid observera skadan. Eller om en grundstötning sker som har till följd en betydligare krängning, hvad verkan kan då den höga däcklasten hafva? Svaret vet hvarje sjöman, men lyckligtvis äro få af passagerarne sjömän, och som ingen olycka hittills inträffat har heller ingen anmärkning blifvit gjord; det är vanligtvis först sedan en olycka inträffar som allas ögon öppnas, men hellre än att afvakta en sådan katastrof, hafva vi, ej allenast i passagerarnes utan äfven i ångbåts-rederiernas eget intresse, velat fästa uppmärksamhet på ett oskick som kan leda till beklagliga olyckor, och hvilket den ofvannämnde författningen i sitt nuvarande skick, ej förmår att stäfja. —MM—