tade Pr6 aux clercs, som föreföll oss gränslöst tråkig, och på dessa senaste dagar hunnit ända till det tusende uppför randet till firande af konsternas pånyttfödelse i det till hälften uppbrända Paris. Hvarför vi nu ej förstodo oss på denna genre, till hvilken slutligen också Auber endast åter inskränkte sig, då den dessutom lemnade oss kalla, äfven såsom förebild för en anmärkningsvärd säkerhet, ja, strängt taget, korrekthet i sin stil, skulle bli mycket förklarligt för mig, då jag återfann det element, som i sin rytmiska och melodiska egenhet var så ovilkorligt frånstötande för oss, i sjelfva Paris-lifvets element. Den förunderligt regelmässiga byggnaden i hela denna komiska operamusik, i synnerhet då hon såsom lustig orkester sätter lif i och sammanhåller de teatraliska ensemblerna, hade slutligen fäst vår uppmärksamhet på kontradansens struktur; bivistade vi en af vära ärbara baler, på hvilken den egent! n Aubersk opera u de det plö underliga mo vexling h att betyda, mn pp allt vid dess namn: Pantålon R t kig, och derför föreföll oss äfven hela den komiska operamusiken tråkig; huru kunde, frågade man sig, de muntre fransmännen ha roligt deraf? Men just deri låg det: vi förstodo ej dessa parisiska operor, emedan vi ej förstodo att dansa den parisiska kontradansen ; men huru man kan göra det, det få vi också först i Paris erfara, då vi kasta blickarne dit, der folket dansar. Och der öppnas verkligen våra ögon: vibegrip plötsligt allt, och särskildt äfven hvarfö