ULLA UYyllBe UVOLLRTTIA LILL SLUBEWA TILIL Eb, JA tersburg. Man är så ifrig att förekomma lenna förbindelse, att man nyligen gjorde stora ansträngningar för att förhindra, att ett sådant telegram, som genom misstag blef afsändt, kom till bestämmelseorten, och det lyckades verkligen äfven myndigheterna att uppfånga i fråga varande telegram i Krakau. Med anledning af lord Northbrooks utnämnande till vicekonung i Indien efter den mördade lord Mayo innehåller Journal des Debats för den 20 dennes en intressant artikel om det engelska väldet i Ostindien, af hvilken vi här meddela det väsentligaste. Artikeln lyder som följer: En af ostindiska kompaniets sista generalguvernörer plägade säga: Kejsaren af Kina och jag, vi herrska öfver halfva menniskoslägtet. Detta yttrande var rena sanningen, huru öfverdrifvet det än vid första påseendet kan synas. 180 millioner menniskor lefva i de asiatiska territorier, ö hvilka drottningen af England är suverän, och i de. af inhemska furstar styrda riken, hvilka stå under hennes allsmäktiga beskydd. De britiska besittningarna hålla från norr till söder 3100 kilomåtres mellan Peschawer och Cap Comorin och från vester till öster 2500 kilomåtres från Kurrachee till gränsen af Birma. Detta är en yta, nästan lika stor som hela Europa utom Ryssland, och så tätt befolkad som något ställe på jordklotet. Emellertid är detta omätliga rike enväldigt styrdt af en vicekonung, hvilken har vid sin sida ett af honom valdt räd och på långt håll kontrolleras af en minister i engelska kabinettet. Det attentat, för hvilket vicekonungen, lord Mayo, den 8 Februari detta år blef ett offer, påminde oss om att det i Orienten finnes en potentat, mäktigare än någon prokonsul i forntiden, och att denne despot är belt enkelt en engelsk undersåte. Är det icke ett märkvärdigt skådespel att se, huru dessa millioner hinduer styras och administreras af några hundra europeiske embetsmän, som, boende midt ibland dem och understödde af en mäktig militärisk organisation, i sina händer samlat all makt och förbehållit sig alla företräden? Hvilka äro i sjelfva verket vicekonungens förnämsta pligter? Att med urskilning välja till de förnämsta platserna de bästa bland de civila och militära embetsmännen, att akta ig för äfventyrliga och komprometterande rslag, i hvilka alltför djerfva underordnade tjenstemän ofta vilja inläta sig, att med värdighet behandla de inhemska furstar, åt hvilka det engelska protektoratet endast lemnar en skugga af makt, Då en kinkig fråga skall afgöras och omständigheterna icke tilllåta att hänskjuta den till London, ikläder sig icke vicekonungen ensam ansvarigheten för ett beslut. Han kan inhemta sina rådgifvares utlåtande. Den mest betydande af desse rådgifvare är armåns öfverbefälhafvare, för närvarande lord Napier af Magdala, den lycklige segraren i abessiniska kriget; men han har icke några administrativa funktioner. IFem andra rådgifvare taga mera direkt del i affärer En sysselsätter sig med den militäriska administrationen. Två taga del i hvad inom de europeiska regeringarna hör till justitie-, inrikes-, kultusoch undervisningsministerierna. En annan är finansminister. En femte ändtligen är en jurist, som har sig ålagdt att redigera lagar, dekret och reglementen. Vicekonungen, som på visst sätt är premierminister, förbehåller sig de allmänna arbetena och utrikesangelägenheterna. Men om departementet för allmänna arbeten innefattar flere tusen kilomötres landsvägar, jernvägar, kanaler och telegrafer, så är utrikesdepartementet ännu mera omfattande. Begränsadt på tvenne sidor af hafvet, berör det indiska området i nordost Birmaniska riket, från hvilket det tid efter annan rycker till sig en stycke land; inorr lefver det i bästa förstånd med Thibet, tack vare Himalayas snöbetäckta gränsmur) i nordvest stöter det till Afghanistan, ett land som är ömtåligt om sitt oberoende, krigiskt 2 t. och ofta sönderslitet af inre tvedrägt. För öfrigt har vicekonungen endast att göra med de makter, som gränsa intill hans vidsträckta ike. Till Kina söker han att öppna handelsvägar genom Birma. I Arabien öfvervakar han de fanatiske wakabiternes förehafvanden, emedan oroligheter, som uppstå bland dem, alltid finna ett gensvar bland Hindostans mohammedanska befolkningar. Bortom Centralasiens bergiga skogstrakter måste han vidtaga sina försigtighetsmått mot Persiens inkräktningar på Afghanistan och Rysslands på Turkestan, Midt i sjelfva halfön måste man vidmakthålla de ömtåliga förbindelserna med de infödde herrskarne i a b n TA KM ps ped SLK Radjpoutana, Mysore och andra, hvilka oupphörligt ligga i strid antingen med hvaranåra eler med sina undersåter och hvarje år gifva anledning till intervention. Före den fruktansvärda insurrektionen år 1857 begagnade lord Dalhousie, som då var generalguvernör, ett summariskt sätt att göra slut på stridigheterna mellan småfurstarne. Han afsatte dem och annekterade deras område. Annexionspolitiken är nu utdömd, Man tillskrifver till en del denna pol sepoy-upproret, som hotade det britiska väldet med undergång. Det är endast genom en klok diplomati som de utländska förhålFdena kunna hållas på en tillfredsställande ot. Så när som på tre eller fyra militära operationer af underordnad betydelse mot de oroligaste gränsstammarne har den engelsk: ostindiska regeringen förstått att lefva i fred med sina grannar sedan omkring femton år. 8000 kilomåtres jernväg ha blifvit bygda. Antalet bevattningskanaler har mångfaldigats i distrikter, som genom törkan voro utsatta för den fruktänsvärdaste hungersnöd. Skolorna ha erhållit stora bidrag. Armåen, reorganiserad med en lämplig blandning af europger och infödde kan nu uppvisa den respektabla styrkan af 200,000 man. Den enda betydande motgång i ekonomiskt hänseende, som sedan insurrektionen drabbat detta stora land, var den fruktansvärda hungersnöden i Orissa år 1867, som kostade tusentals invånare lifvet, Risskörden slog fel. Regeringen, illa eller alltför sent underrättad, hade, som det vill synas, alltför mycket räknat på att den fria handeln skulle i dessa primitiva länder ha nog elasticitet för att ersätta en lokal brist genom tillförsel från andra orter. Men dena hungersnöd var i alla fall en tillfällighet, hvilkens orsak icke kunde tillskrifvas engelsmännen. Hyad som är betänkligare är den indiska budgetens osäkra ställning. En budget på 1200 millioner francs för en nation af 140 millioner menniskor skulle i Europa vara mycket måttlig. I Asien är den nedtryckande, i synnerhet som skattebördorna äro illa fördelade. Af 50 millioner pund betalas för jordegendomen 21, för saltet 6 och för opium 8 millioner. Sålunda är jorden tungt beskattad, äfvenså saltet, som är en nödvändighetsvara af första ordningen, och handeln med opium, af hvilken staten hemtar så stora inkomster, är i främsta rummet omoralisk. Under motgångens dagar har regeringen tagit sin tillflykt till inkomstskatten. Jemnvigten i budgeten är ett problem, hvars lösning hittills undgått de angloindiska financiererna. Betyder detta, att de män, åt hvilka detta uppdrag är anförtrodt, äro underlägsne sin uppgift? Detta är mycket möjligt. De KR FE FYR SS TRE ANT RE RENAR ne EN