Aftonbladet – 3 maj 1872, sida 3

Missionsinsamlingar. Till Redaktionen af Aftonbladet! Hos den ärade redaktionen anhåller jag sdmjukast att uti Aftonbladet få meddela svar på ett anonymt bref, som jag för några lagar sedan erhöll. Mitt korta svar lyder sålunda: S. T.! Ni förebrår mig, i temligen ohöfliga ordalag, att jag aldrig offrat något åt den kristliga missionen. Skälen till min underlåtenhet äro, att som missionen blif vit en modesak, så finnes en mängd personer, hvilka, efter hvad jag bestämdt känner, inspara det, som de offra åt missionen; på det understöd, som de borde lemna de fattiga, ja på det, som de äro skyldige att lemna gamla, orkeslösa nära anförvandter. Jag gifver då hellre så mycket mera åt de fattiga af det obetydliga, som jag förmår uppoffra. Beklagligen finnas äfven de, som i sitt oförstånd fästa vid sina gåfvor åt missionen hopp om afat för försummandet af mången redlighetens och kärlekens pligt. Att fåfängan har mycken del i dessa mis sionsinsamlingar, att den ene vill öfver glänsa den andre i insamlingarnas storlek, och derföre blifva omtalad, är bekant. Jag skulle dock, allt detta oaktadt, vil ligt bidraga till missionssaken, om man kunde lemna säkra bevis på, att den kristendoms ära, som åtminstone de fleste missionärei förkunna, vore en förnuftsenlig och sam sedlighet befrämjande och icke en blind bok stafstros böneoch ceremonilära. Och om det funnes missionärer med der skicklighet, förmåga och kraft, att de för mådde öfvertyga de kristna folken eller de ras styresmän — dessa må nu vara få el ler många — att det icke alls är kristlig att plundra, mörda och eröfra, så skulle jag villigt gifva åt dessa missionärer allt hvac jag egde. Det berättas, att en afrikan yttrat till er missionär: I sägen eder komma hit till oss för att predika för oss fridens evangelium och I söndersliten hvarandra i edra krig värre än vi, ja ofta värre än de vildast djur. Gammal prest.