Aftonbladet – 1 maj 1872, sida 2

NAN PYH VAT vDET sas 16 tons drägtighet, tillhörande D. HVätjen Comp. i Bremen; största ångfaryget är Hansa på 3082 tons drägtighet och Ilhörande Norddeutscher Lloyd i Bremen. jet största segelfartyget i Östersjön är rafalgar på 1470 tons, tillhörigt Eugen )ieckelmann i Stralsund. Det största tyr ka ångfartyget i Östersjön är Franklin på 484 tons och tillhörande Baitischer Lloyd Stettin. Öfver hufvud taget finnas i de yska kustprovinserna 240 rederiplatset, varifrån skeppsfart drifves, oafsedt de ånga större och mindre, som endast idka ske och kustfart. Mö — Vesuvii utbrott. Temligen plötsligt ör oss här uppe i norden, som icke ha hört ågonting om de varnande förebuden, berätar telegrafen om ett storartadt utbrott af Vesuvius. Natten mellan onsdagen och orsdagen i sistförflutna vecka skedde erupionen, på morgonen den 25 var kratern ett lödande eldhaf, som hade öppnat åt Big lera nya kratrar, från hvilka lavaströmnar vältade ned åt olika håll, Inrikesmiistern Lanza har på en förfrågan i representantkammaren svarat, att enligt till cen;ralregeringen i Rom ingångna underrättelser hade utbrottet kommit med oväntad häftighet, så att några personer, som hade beoifvit sig till en punkt i närheten af krar tern — förmodligen resande med sina vägvisare — omkommo i lågorna, hvilka bröto fram under fötterna på dem. Dagen derpå, fredagen, hade faran vuxit, utbrottet tilltog, och ungefär 200 personer sades ha blifvit begrafna af Javan; befolkningen i Torre del Greco var stadd på flykt. I ett tele: gram samma dag på eftermiddagen berättades det, att utbrottet fortfor med stor väldsamhet, att jorden skalf och åsklika dän hördes på flera mils omkrets, att städerna Portici, Recina, Torre del Greco och Torre delfAnnunciata sväfvade i yttersta fara, och att tusentals flyende betäckte vägarne. Sedermera har telegrafen dag för dag haft att förtälja om eruptionens förlopp. För neapolitaner och invånarne i de omkring Vesuvii fot liggande små städerna har detta utbrott icke kommit såsom en plixt från klar himmel; det har varit väntadt, förutsagdt och bebådadt genom många af de tecken, som den långa erfarenheten och den framskridna vetenskapen ha lärt att tyda. Ungefär midt på berget, i närheten af det s. k. eremitaget, der de besökande gerna rasta på sin vandring till kratern, har sedan år 1844 funnits ett observatorium för att iakttaga Vulkanens tillstånd, och professor Palmieri, som nu är dess chef, bar här förmedelst ett särskildt instrument, som kallas sismograf (skalfmätare) kommit derhän, att han kan dagligen likasom känna Vesuvius på pulsen och dexigenom undersöka dess tillstånd. Att varningar utsändts från detta observatorium till alla omkringboende, kan icke betviflas, men såsom vanligt har väl den lättsinniga. befolkningen det oaktadt dröjt i det längsta. Det måste dessutom medgifvas, att innan man vet, på hvilken sida utbrottet skall ske och hvilken väg lavaströmmarne skola taga, kan man icke afgöra, om det är nödvändigt att fly eller ej. Eruptionen har enligt de underrättelser, som ingått, denna gång skett mot vester och söder, således ut mot hafvet till, der ofvannämnde fiskare: städer ligga efter hvårandra från Neapel i den ordning, hvari de här ofvan uppräknats. Det är denna trakt, som oftast hemsökes af vulkanen. sedan denne den 24 Au gusti 79 år efter Kristi födelse, under kejsar Titi regering, hade sitt första våldsamma utbrott och begrof under sin aska och sina lavaströmmar alla de mot söder och :sydost liggande små städerna, Pompeji, Herceulanum, Stabie och ännu fere Vid det lika förfärliga utbrottet år 1631, då bergets rök och aska fördunklade himmelen och fördes ända ned till Tarent, då stora stenar slungades ända till 12 miglie bort, då det ena jordskalfyet följde på det andra, och då sjua lavaströmmar flöto ned från kratrarne, förstördes likaledes städerna från Portici till Torre dellAnnunciata, och ungefär 3000 menniskor omkommo. Ett och ett halft århundrade senare, efter en lång följd af eruptioner, som anställde mycken ) skada, kom år 1794 den ofantliga lavaström, ) som öfver Torre del Greco störtade sig ut li hafvet och kom detta att sjuda likt em kokande kittel; då tillsatte mer än 400 menniskor lifvet, och de ofantliga, stelnade lavamassorna ligga ännu.i och omkring staIden; jernbanan har måst skära sig väg geInom dem. Åter den 8 December 1861 var ett stort utbrott, som förstörde stora delar Jaf Torre del Greco; men förutom dessa sär skildt sorgliga bemärkelsedagar finnas en mängd andra, då jordskalf, askregn och lar TT vaströmmar ha anställt betydlig skada. Ifter några års hvila, så att knapt från kraItern utvecklade sig en från Neapel synlig rök, fick vulkanen förnyadt lif i November 1867, och derefter har utbrottet i sjelfva verket icke afstannat; man har ständigt om I dagen haft den vackra anblicken af den öfl ver kratern sväfvande rökpelaren och om natten kunnat se bergets glödande inre färga detta rökmoln som flammande eld elJen en bred lavaström lysa på bergskäglans sida. Ehuru forskningarne rörande vulkanerne och deras verksamhet i våra dagar ha gjort stora framsteg och ledt till vigtiga resdltat, är det dock ännu ofantligt mycket vid dessa fenomen, som man icke har lyckats förklara, -J och hvarom man endast kan ha gissningar. Afgjordt tyckes det vara, att närheten till hafvet eller stora vattenförande lager spela -l en hufvudsaklig roll, då nemligen många af -I de vulkaniska fenomenen måste vara förorx I sakade af de ofantliga massor af vattenånga, tl som utveckla sig, när vattnet störtar in i 1 bergets glödande inre. Ångorna förorsaka ! först jordskalf, derpå bryta de slutlit a gen genom lavamassorna, slumga dessa med sig i luften, och efter omständigheterna utgjuta sig då från kratern än slagg och nötAI stora småstenar (lapille, sådana som t. ex. finnas i de askhögar, som betäcka Pompeji), än fin aska, än glödande lava, än slutligen t) ett slags lavaäfja (lava dacqua), hvilken ol nästan fruktas mest, och under hvilken t. n ) ex. Herculanum är begrafvet. Alla dessa I utbrott kunna vara förhärjande för de trak