Aftonbladet – 30 april 1872, sida 3

Leets och öfriga ortens invånares intressen tillgodosågos lika fullt. Tom hade vidtalat squire Arde och erhållit hans medgifvande att på sin bekostnad låta anlägga en väg öfver Arde Halls egor, just der vägen från början borde legat. Tiden hade under allt detta gått tills öfver midsommar, och Toms och Mays bröllop var utsatt till en af de sista dagarne i Juni. De båda unga stodo nu, aftonen före sin bröllopsdag, i det lilla rummet vid Arde Hall, som i barndomen varit den unga brudens skoloch lekrum. I matsalen voro husets domestiker sysselsatta att anordna frukostbordet; mrs Årde var i salongen och Charlotte Scrope, som nu åter var kommen såsom brudtärna, hjelpte henne att arrangera blommor i vaserna. Miss May hade visat sig mycket egensinnig: icke en klädning, icke så mycket som en bandbit, som blifvit anskaffade för det förut ifrågasatta bröllopet, dugde nu, bevars! sade Susanna Cole högst missnöjd. Hela drägten, både för brud och brudtärna, måste köpas ånyo, och till sin sista stund skulle Susanna aldrig kunna glömma ett sådant öfverflöd och oförstånd. Också nu hade hon låtit miss May förstå hvad hon tänkte om saken, ehuru hennes unga fröken stod vid sidan af den man som så snart skulle blifva hennes make. Rummet var litet och enkelt, men det enda, der lugn herrskade denna afton. 9Solens sista strålar lyste på de ungas ansigten, der de stodo vid det öppna fönstret genom hvilket doften af höet på ängen inträngde. Bådas ansigten hade denna qväll ett uttryck af djupt lugn, ja allvar, men den största sällheten är alltid allvarsam, (Forts)