Aftonbladet – 30 april 1872, sida 3

dig ung man, som aldrig just haft mer än en id6 i sitt hufvud — beundran för miss Emma Geach — och säkerligen skulle låta henne regera som herre i huset, ansåg Tom hennes förhoppningar om huslig sällhet vara ganska grundade. Ett annat ämne för menniskors bekymmer var hvad han hade gjort för Mary Barber; att han låtit möblera och ordna det nya, lilla hemmet åt henne på det bästa och trefligaste sätt. Åt allt detta runkade församlingen på hufvudet och insåg klarligen att unga. baroneten ingalunda var tillräckligt vaksam angående sina egna intressen. Men om han icke syntes komma att öka sina rikedomar, så fann man åtminstone att han skulle komma att i rikt mått vinna sitt folks kärlek. Underlydande och tjenare hade redan funnit huru god han skulle blifva mot dem, huru fast de skulle kunna lita på hans heder och ädelmod. De pröfningar han genomgått, hade tvifvelsutan varit den bästa uppfostran för honom för att rätt fylla den plats i lifvet, som var honom beskärd. Geoffrys bön på dödsbädden för sitt värnlösa, lilla barns välfärd hade blifvit hörd. Utlöst från häktet af Otto — såsom ombud för sir Tom — hade Jarvis icke kommit till sin farfaders begrafning. Han tycktes således ändå hafva så pass mycken blygsel, att han icke ville visa sigi Arde Halls grannskap: En plats erhölls åt honom i Ostindien, der han kunde få sin bergning, ja, äfven samla förmögenhet, om han uppförde sig väl. Han hade redan afseglat. Lady Lydia hade med Dovet flyttat till London och Tom fördubblade frikostigt den lifränta, som sir Dene anslagit åt henne. Vägen — Hålvägen vid Beechhurst Dene — fanns ej mer, och ett sädesbärande fält låg nu der den strukit fram, Men Hurst