Aftonbladet – 29 april 1872, sida 2

Jet råder här det största iubel öfver det!g änsande valresultatet. Det tyska partiet Vv de Infonnit sig mycket talrikt vid valet; d ån alla håll mottog ståthållaren general oller lyckönskningar. Det feodala partiet!d en czechiska adeln) har ingifvit en vidlyf-fi g protest mot det sätt, hvarpå vallistanf: ifvit affatltåd. I denna protest, hvilken är i idertecknad af furst Georg Lobkowitz,på-lt ås, att regeringen vid listans revision hars sröfvat de konservative godsegarne 33 rö-1li er. Af denna orsak komma de att afhålla t g från valet. Ståtbållaren Koller förklaide sig emellertid icke kunna mattaga denna lt rotest, som i konvolut blef återsänd till irst Lobkowitz, Af 507 valberättigade il odsegarcurian deltogo blott 261 i valet. l inligt senare underrättelser har furst Carlos II uuersperg (f. d. ministerpresident och äldre 1 roder till den nuvarande ministerpresidencn, en af czechernes ifrigaste motståndare) lifvit utsedd till öfverlandtmarskalk i Böhnen. Han höll vid öppnandet af landtda-1 en, der de ezechiske deputerade i öfverens-l4 tämmelse med sin förut uttalade hotelse icke agit plats, ett tal på tyska och böhmiska pråken. Han uppehöll sig vid vigten afl len uppgift landtdagen hade sig förelagd, emligen att plantera författningens baner, utt bringa till stånd ett godt förhållande ill det österrikiska kejsardömet och att göra slut på den sterilitet, som hittills åtföljt 1ea8 förhandlingar. Guvernören Koller uttalade sin tillfredsställelse öfver att ilandtdagen, sådan den nu är konstituerad, se en saranti för ett strängt författningsenligt rfaringssätt, egnadt att befordra både Böhmens och monarkiens gemensamma intressen. Då sammanträdet upplöstes, höjde medlemmarne entusiastiska lefverop för kejsaren och det kejserliga huset. Om de tendenser till ett närmande mellan Ryssland och Polen, hvilka under senare tiden å ömse sidor på åtskilliga sätt gifvit sig tillkänna, berättar Times korrespondent i Berlin följande: Ryssland är tydligen benäget att göra allt, hvad som kan förenas med dess egna intressen, för att försona Polen. Oaktadt general Levascheffs underhandlingar med de polske emigranterne i Paris icke framkal lade något ögonblickligt resultat, göra dock de underhandlingar, som äro inledda med påfven för att erhålla hans sanktion af ryska språkets partiella införande i de katolska kyrkorna i Litthauen och Volhynien, dock framsteg och tyckas vara nära sitt afslutande. Ingenting skulle: kunna gifva Ryssland ett större moraliskt stöd i dess polska provinser, som äro så katolskt sinnade, än en öfverenskommelse med påfven. Det gifves äfven ett annat symptom på, att det ännu en gång kan komma att stå en utsigt öppen för polackarne. Storfurst Ni colaus, kejsar Alexanders broder, som för ett par veckor sedan kom till Warschau, har visat en i ögonen fallande vänlighet mot invånarne. Storfursten har upprepade gånger besökt de polska teatrarne och ta git emot inbjudningar till privata och of fentliga fester, som gifvits af adeln — med ett ord, han har i hela sitt beteende upp gifvit den stränga tillbakadragenhet, som sedan senaste upproret varit egendomlig för eröfrarnes beteende. Om nu eftergifter gjordes af samma slag som 1862, skulle de säkert finna ett mera vänligt mottagande Efter det senaste upprorets fruktansvärds undertryckande är det icke blott ringa hop om att någonsin något kan åstadkomma: genom en revolution, utan äfven Napoleor III, på hvilken polackarne bygde de störst: förhoppningar, har upphört att finnas til som politisk personlighet, och det finnes in gen, som kan intaga hans plats i deras för troende. Om österrikiska regeringen med gåfve Galizien en till hälften sjelfständi: ställning, skulle polackarne måhända tro att derigenom öppnades en ny utsigtför hel deras nations framtid; men den långa tid som denna åtgärd låtit vänta på sig, oc de mänga allvarsamma, så väl inre sor yttre svårigheter, som hafva kommit till försvaga i hvarje fall för ögonblicket tro på, att den snart skall komma att genom föras. FETARE