der julhelgen, deri jag Snskade honom godt, nytt år. — Jag skref äå också några ord till dig, Gander. Vi ha inga bref fått från er, mr Tom, hvarken han eller jag, Och hvad deras försvintnande beträffar, tillade Gander oförskräckt, så torde wiylady kunna gifva besked derom. Det var hon som plägade öppna postväskan. För alla de närvarande blef det från denna stund tydl.gt hvem som hade undansnillat brefven. Ingen sade något. tog sin nattsäck och ämnade gå upp, detta gick för långt för den gamle ho staren, hvilken hastigt tog den ur l hand. f Ber om förlåtelse, sir Tom;, här jag och pratar, då jag borde passa upp er! Hör hit, Jones, ropade han utå örr, bär upp sir Tom Clanwarings 1 säck. Har jag mitt gamla rum, Gander Gamla rum! upprepade denne, he vånad, halft missnöjd öfver en såda råg. Statvåningen, som ligger i jemnbr .d med sir Denes, har blifvit ordnad åter, sir Tom. Glömmer ni då hvem ni är, nådig herre? Det ville synas som Gander åtminstone icke tänkte tillåta honom glömma sin nya rang. 4 Via denna, Tom Clanwarings högst oväntade upphöjelse till rang och rikedom kände ig Gander svårt brydd vid minnet af det örtroliga sätt han i förra dagar hade tillåt sig emot honom; han hade den tiden icke alls iakttagit den vördnadsfolla uppmärksamhet, som han skulle ansett sig vara skyldig fideikomissarien, och detta gjorde troligen att den gamle mannen nu gick något för långt i sina vördnadsbetygelser. j (Forts.)