mm ————— — 01! 0 050 hade varit om jag — enstöringen — fått) gå bort, än de, som voro så rika på alllifvets glädje!s Under denna tid var det seden att vid dödsfall ringa morgon och afton, en timmes tid, ända till begrafningen. Var den aflidne af hög samhällsställning, ringdes äfven vid middagstiden, N Men Tom tyckte att klockorna ej rördes på det, för sådan anledning antagna sättet Efter tre gånger tre slag följde en stunds. hastigt ringande, betecknande att en själ just nu gått att göra räkenskap. Således älaringning! På samma sätt som sir Dene för många år tillbaka hade stannat för att lyssna på själaringningen efter Maria, Toms vackra, älskliga mor, stod äfven Tom nu; men han visste icke för hvem det ringde, . Uppe vid herrgården voro gardinerna nedfälda för alla fönster; han såg detta tydligt, då han närmade sig. Hela byggnaden såg ut som de dödes hem — som det ock var. Med undantag af att rök uppsteg från nägra skorstenar, syntes intet tecken till lif. Då han ringde, kom den gamle baronetens favorithund springande från baksidan af huset och började hoppa kring Tom samt slicka hans hand. Du är åtminstone glad öfver att återse mig, gamla pojke! sade Tom, i det han böjde sig ned för att klappa hunden. Jag undrar om någon annan skall bli det? Jag undrar om man skall gifvå mig husrum, — om jag får bo uppe i min gamla, trefliga vindskammäre ? ; Det var Gander, kom vid ljudet af klockan kom och helt sakte öppnade porten. I sin bedrövelse öfver det olycksslag, som drabbat huset, tyckte den gamle hofmästaror. sig icke kunna tillåta någon af betjen