Aftonbladet – 26 april 1872, sida 3

SES ER ALAA RE han gaf Gander ett tecken att komma och taga brefvet. Det är icke möjligt, det kan icke vara möjligt!s sade han med matt röst. Se, sel Häpen och bestört tog Gander upp sina egna glasögon ur fickan och satte dem med darrande hand på sig för att läsa. Och då han det hade gjort, syntes han knappt min dre gripen af den erhållna underrättelsen än hans herre. Det var i sanning också sorgliga nyheter! Icke mrs Clanwaring hade dött, men väl båda hennes unga, älskvärda, blomstrande söner, Dene och Charles. De hade drunknat i en af de skotska insjöarne. Tio unge män hade en klar och vacker vårmorgon farit ut för att segla, en olyckshändelse hade inträffat och endast två af dem alla hade lefvande hunnit land. Dene och Charles Clanwaring voro bland de drunknade. Innan Gander väl hunnit sansa sig, drogs hela hans uppmärksamhet till hans herre. Sir Dene visade tecken till ett nytt slaganfall. Gud i sin barmhertighet afvände en så. dan olycka, utbrast Gander och drog häftigt på klocksträngen för att få hjelp. Hvem i all verlden kan nu komma åkande? Jag hör tydligt en vagn köra upp till porten. I detsamma stannade verkligen en vagn och Otto Clanwaring hoppade ur och sprang in. Han hade erhållit sorgeposten tidigare än sir Dene. De båda olycklige, unge männens mor hade midt under sin egen djupa sorg kommit ihåg den gamle sir Dene och skrifvit till Otto att han borde resa för att bereda farfadern på den beklagansvärda händelsen, innan notifikationsbrefvet skulle hinna fram. Oötto hade farit med postvagn till Worcester, men kom väl sent fram, tack vare hans ohjelpliga flegma.