Aftonbladet – 26 april 1872, sida 3

BE SS NSNSSTSES SSR Mylady hade ej längre nyckeln till post väskan. Utanskriften var af en obekant stil och brefvet försegladt med ett ofantligt stort, svart sigill. Gander drog den slut satsen, då han bar upp brefvet, att mrs Clanwaring, fideikommissariens mor, hade dött. Han titulerade henne alltjemt med hennes gamla namn. Hon hade fortfarande varit opasslig alltsedan sin sjukdom vid jul tiden, men ingen hade ansett någon fara vara för handen; Gander, som alltid tyckt mycket väl om henne, kände sig nu ganska nedstämd, medan han vände brefvet på alla sidor och betraktade det, under det han fortsatte vägen upp till sin herre, som denna dag kände sig mer än vanligt kraftlös och derför låg till sängs. Jag är just rädd för att bär ha kom mit elaka underrättelser, sade Gander, då han kom fram till sängen. Jag vill derför bereda er på någon sorgepost, sir, innan ni öppnar brefyet, Det... Är det från Tom? — Är det något ills med Tom? inföll sir Dene, darrande och fäste blicken på det svarta sigillet. Nej, bevars; brefvet är into alls frår Trland, sir; det är från Skotland. Jag är just rädd för att hon ändå har blifvit död — jag menar mrs Clanwaring. Det är inte Denes stil, utbrast sir Dent undrande, medan han satte på sig glasögo nen. Nej, sir, och inte mr Charleys heller De äro väl alltför sörjande för att kunna skrifva. -Båda höllo de sin mor mycket kär. Sir Dene bröt sigillet och fästade blicken på de få rader brefvet innehöll. Han tyck: tes icke kunna läsa dem, Ett uttryck af fasa spred sig öfver hans ansigte och han sjönk tillbaka mot örongottskudden, i det